Reflektioner från förr!

Det här var ju ganska speciellt. Jag tänkte leta reda på gamla bilder idag och jag har massor av digitala bilder på en extern hårddisk. Och då hittade jag gamla texter som jag skrev 2002 och som jag glömt bort. 2002 var innan jag övergick från analog kamera till digital. Det känns länge sen. Jag har alltid tyckt om skriva men har alltid skrivit för mig själv. En del poesi, eller dikter, har jag gett till någon jag tycker om men annars har jag behållit texterna för mig själv. Jag skrev i råtext och korrekturläste sällan. Det viktiga var nog att får ur tankarna ur huvudet, som en form av rensning. Nu, när jag hittade dessa texter upptäckte jag också att jag slutade göra så. Varför? Ja, en teori jag direkt kommer på är att det var början till där jag står idag. Jag slutade nog att stanna upp och reflektera… och 16 år senare sitter jag med facit att jag ”brände ut” mig. Autopiloten har styrt mig och det slutade med långtidssjukskrivningar, evigt stressande, ångest, livskriser och de facto en skadad hjärna. Nu ser jag ändå positivt på att synapserna kollapsade och att minnet inte var som tidigare. Det har ju inneburit att jag vaknat till liv. Jag hittar nya vägar och just nu är känslorna ”on top of the world”. 

I mitt nya medvetna jag,  där jag ”hittat tillbaks”, där jag känner glädje, där jag vill vara, där har jag helt plötsligt kommit ut ur dimman. Det jag ser, ser jag väldigt klart och tydligt. Fast samtidigt ser jag inte en helhetsbild. Jag ser nya eller nygamla saker varje gång jag vrider på huvudet (mentala påminnelser räknas in här) men bara en sak i taget. Det är lite som komma till en ny plats fast jag egentligen fysiskt är kvar. Vad jag menar är att det känns som en helhetsbild börjar växa fram. Ingen ny bild. Jag tror inte denna typ av bild är okänd för någon. Men den är eller har varit dold. Det finns inom mig, i det undermedvetna. Men eftersom autopiloten varit påslagen och jag inte stannat upp så blir det inte mer än bortglömda minnen. Jag kan nog inte tillräckligt ofta, högt eller mycket fortsätta tjata om att vi måste stanna upp och ifrågasätta var vi är, varför vi gör som vi gör, om vi gör det vi egentligen vill, är som vi egentligen vill vara.

Tänkte jag skulle dela med mig av några av de gamla texterna jag hittade. Vissa är bara röriga men tyckte ändå att 2-3 st var ganska aktuella, som de vore skrivna idag. De publiceras som blogginlägg men under kategori ”Reflektioner från förr”