Det är för lätt att ge upp för tidigt

Har du gett upp nån gång? Har du slutat för tidigt? Har du tänkt men inte vågat? Troligen. Jag tror det är något vi alla gör och har gjort. Men varför? Ett är givet och det kan jag inte skriva nog om och det är rädslorna vi bär på och det behöver vi ju alla jobba med men jag har reflekterat över något annat som kanske sitter i våra gener och är nedärvt från vår tid på stäppen, Det är också en lärdom jag har sen strax innan jag ryckte in i lumpen som 20-åring som varit med mig sen dess.

Jag hade flytet att göra min militärtjänst, ”lumpen” på en plats med bra befäl, massor av bra kamrater och som också var en en fantastisk utbildning för livet. Innan inryckning fick vi kängor som skulle gås och springas in men vi fick också hem boken ”Soldat i Fält”, en handbok som många har läst genom åren. Där fanns en bild, en graf, om uthållighet som jag har en minnesbild av som har funnits med mig sen dess men som hamnade på en dammig hylla i minnets arkiv några år. Bilden föreställde en trappa i tre steg. Steg ett hade texten ”det här tror din mamma att du klarar av”. Steg två, ungefär dubbelt så högt som steg ett, hade texten ”det här tror du själv att du klarar av”. Sen fanns ett steg tre som var säkert tre gånger högre än steg två med texten ”det här VET ditt befäl att du klarar av”. Jag bar med mig det genom lumpen och gjorde vad jag blev tillsagd att göra och det gick väldigt bra. Genom åren har den inställningen bedarrat kan jag erkänna. Autopiloten och livsstressen gömde undan den och ersattes med bekvämlighet, lathet och en makt att ge upp när det blir för jobbigt. För den fysiska hälsan är det självklart inte bra eftersom det är jobbigt att motionera och eftersom jag bestämmer själv så är det givetvis lättare att välja god mat, god dryck och vila istället för ett löppass! Det slutar med högt blodtryck och 20 kilo övervikt. Nu är blodtrycket bra och vikten är på god väg dit den ska! Men det är ju heller inte bra för den mentala hälsan! Det finns massor av verktyg som numer ligger i min ryggsäck och som finns lite här och där i reflektionerna. Men om vi adderar vetskapen till verktygen om en teori som bottnar sig i biologi och vår hjärnas kemi?

Jag tänker att vi har en nedärvd signal att återhämta oss och att vi ska spara på krafterna i händelse att det uppstår en fara. Vi ska inte slösa på onödig energi. Det innebär kanske också att vi stannar på tanke-, eller drömstadiet istället för att utforska och uppfylla drömmarna. Saker vi tänker att vi vill göra stannar som en tanke bara för att vi får en signal om att spara på krafterna? Instinkter är starka och överlevnadsinstinkterna är de starkaste. Tänk själv om du verkligen hamnar i fara. Du blir verkligen jagad av t ex en björn i skogen. Självklart springer du. Du springer utan att tänka och du fortsätter tills du inte har några krafter kvar eller att du tagit dig i säkerhet. Jämför det med att du idag ska klä på dig springkläder, ge dig ut i det grådisiga och 6-gradig vädret och springa 5 kilometer på en geggig grusväg. Varför då? Frivilligt? De behövs ju inte överhuvudtaget. Det finns ingen fara. Beslutet är helt ditt egna och ingen kan ju tvinga dig. Det finns uppenbara fördelar med att vara i form. Men vi kanske har en programmering som utgår från att vi har en grundform som vi skulle få när vi samlar mat, hämtar vatten, jagar våra byten, bygger våra hyddor osv. Skillnaden idag är att vi inte får den grundträningen. Våra hjärnor har inte hunnit utvecklats i samma takt som ”civilisationen”.

Det är viktigt att komma ihåg att vara i det medvetna när beslut ska tas. Glöm aldrig grundbultarna. Glöm inte att verktygen också kompletterar varandra. Det är nog extremt svårt att få resultat genom att bara använda ett verktyg åt gången. De behöver samverka. Autopiloten avstängd. Glöm inte det. Och därefter tänka rationellt, vaket, medvetet.

Budskapet är att vi stannar för tidigt. Här vill jag höja fingret. Du behöver veta att det är något bra för dig. Om du befinner dig i instinkt, undermedvetenhet, obalans osv finns uppenbara risker att du ångar på och i en stressituation kan att fortsätta innebära en krasch rakt in i väggen. Så det är viktigt med varningstexten i den här reflektionen. Kör inte bara på! Du ska fortsätta längre när du väl valt riktning i korsningen. Det är ett verktyg att ta fram när du redan befinner dig på resan. Du behöver kunna uppleva att känslan är den rätta även om du överöses med signaler om att stanna. Så småningom lyckas vi ta bort ovanan att ”återhämta oss” (stanna) för tidigt.

Jag vet inte om du sett programmet ”Biggest loser”? Det är ett program med många bottnar. Jag ska inte gå in på det men rekommenderar dig att titta då det finns mycket att lära. Och jag menar inte viktnedgång utan vikten av mental hälsa och hur vi klarar av att ta oss till en bättre sån. Men jag har plockat ett citat därifrån som passar in i den här reflektionen. Det kommer från Micke, tränaren. ”Det gör ont”. Det är inte svårare än så. När deltagarna sliter i gymmet, i en uppförsbacke, svettiga, tårögda, nära döden och bara vill ge upp pga andnöd och smärta (som dom upplever) så säger Micke ”Det göööör ont”. Klart det gör ont. Muskler i vila som helt plötsligt blir ”jagade av en björn” fast inte. Deltagaren ser inte en jagande björn. Den ser en möjlighet att ta ett beslut att stanna! Är du med?

Vi klarar så mycket mer än våra signaler tillåter. Det blir jobbigt, kan göra ont och vi ger upp innan vi nått krönet. Det är lätt att tänka på fysisk aktivitet eftersom resonemanget kretsar kring det men det är viktigt att tänka helheten. Lika bra verktyg för träning fysiskt så är detta ett verktyg för uthållighet i ditt mentala. Dina drömmar kan uppfyllas. Du klarar av det du tänker. Rädslan är ett separat hinder men ”ge upp” är ett beslut som du själv kan radera! Ta kommandot över signalerna. Tänk rationellt! Sluta bli lurad av dig själv! Om vi kan programmera oss att ”det gör ont”, att veta att vi klarar tre gånger mer än fysisk ansträngning än ”vi tror” och för alltid veta att vi ger upp för tidigt om signalerna får styra? Då kan du i ditt medvetna härda ut. Du vet ju alltid att målet är en belöning större, långt större än vad du har idag.

Vi behöver vrida på tankarna och våga prova nya angreppssätt. Ingenting är omöjligt. Tänk dig en trappa med följande steg uppåt:

  1. Jag klarar aldrig av det…
  2. Jag kan inte göra det…
  3. Jag tänker inte göra det.
  4. Jag vill göra det!
  5. Hur gör jag det?
  6. Jag ska försöka göra det!
  7. Jag kan göra det!
  8. Jag ska göra det!
  9. Jag gör det!
  10. JAG GJORDE DET!

Vilket steg tänker du ta idag?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: