Känn sårbarheten – blotta dig fram

Vem styr ditt liv?

Sårbarhet har jag reflekterat om tidigare. Sårbarheten är en känsla som uppstår när vi blottar oss. Alltså när vi vågar vara oss själva i en miljö som upplevs som otrygg. Vi är oss själva med oss själva och med de vi känner bäst. Men i sammanhang där vi träffar nya människor så påbörjas en process med positioneringar, rollsökningar, identifiering av hot för att vi ska förstå om vi behöver vara rädda eller inte. Visst låter det lite knäppt när du tänker på det?

Om vi gräver lite bakåt i tiden för människans utveckling så kan jag förstå instinkten att överleva. Tänk dig om vi smyger fram i våra pälsar med spjuten i högsta hugg på jakt efter byten att fälla för att mätta flocken i grottan och stöter på andra grupper som gör samma sak? Då förstår vem som helst att ett hot uppstår och vi gör oss beredda till strid. Människan har en förmåga att slåss med varandra. Från grundläggande behov till pengar och religion, you name it! Men slåss det ska vi. Vi har det i oss och det syns ute i skolor, på idrottsplatserna, på stan, i politiken. Vissa letar alltid efter bråk. Varför det är så finns det mängder av förklaringar till men en sak vet jag och det är att det ska mätas. Det utmanas. Det är biologi, det är arv, det finns i generna. Och vi gör det instinktivt… just det, vi gör det utan att tänka efter. Att inte tänka efter eller att inte vara i det medvetna har blivit lite av en grundbult i min filosofi om personlig utveckling och bränslet till den inre resan. Att stänga av medvetenheten är som att vrida av nyckeln. Det stannar. Och om vi inte medvetet lägger i parkeringsbromsen så rullar vi bakåt.

Tänk om vi alltid blottade oss istället för att gå in i försvar mot tänkbara hot? Vi lever ju inte i grottor längre. Tanken ger direkt ett obehag. Tänk att totalt vara dig själv, ditt äkta jag, direkt i alla situationer med alla nya kontakter i resten av ditt liv? ”Nej, det går ju aldrig. Folk kommer tro att jag är en idiot. Man ”måste” ju spela spelet!” Eller? Lek med tanken. Vad är det som gör att vi inte är oss själva? Jag brukar oftast komma fram till att våra bakvända beteenden handlar om rädsla. Rädsla och Mod som är motpoler återkommer och jag kan inte nog lyfta fram modet som en beståndsdel som ingår i den inre kompassen. Den är nog själva nålen som pekar ut riktningen. Rädslan är mer som fotbojan som hindrar dig att ta ditt nästa steg. Men att vara sig själv, våga stå för det och acceptera resultatet därefter kan vara riktigt tufft. Det kan innebära att ”förlora” gamla vänner eller t o m familj eller släkt. Men om du inte kan bli accepterad för den du är av en person, är den personen värd att behålla? Vem ska få styra ditt liv? Det kan bubbla i magen av oro när den här typen av tankar börjar rotera i skallen eftersom det är en frigörelse. Det är steg i den inre resan som tar dig till nya platser, nya upplevelser, nya bekantskaper och ny lärdom. Livet är en ständigt pågående utveckling vare sig vi vill eller inte. Men det är våra egna val som avgör om vi trivs. Det är aldrig någon annans fel.

Att fånga dagen eller carpe diem har alla hört och det låter säkert uttjatat och påminner oss om 90-talets väggmode när det var ”ljust och fint”. Men det ligger så jäklarns mycket styrka i uttrycket och är ett verktyg som alltid är nödvändigt att bära i ryggsäcken. Den mentala närvaron ”härvaron” är en bas i medvetenheten. Vem har inte träffat en person som inte känns närvarande fast den står fysiskt framför dig? Exakt, den är någon helt annanstans i tanken. Om du själv är den personen, hur tror du att den framför dig tänker? Idag tog det lång tid innan jag plockade fram det magiska ordet. ”Autopiloten”. Instinkten eller det omedvetna. Med avstängd autopilot så hamnar du i nuet. Du fångar dagen, du är närvarande, du tar steg framåt. Men du fastnar om du inte använder modet. I ditt medvetna så vet du att personen framför dig inte kastar ett spjut mot dig. Det är logiskt. Logiken kan ofta ta udden av rädslan. Att ställa frågan ”Vad är det värsta som kan hända?” fungerar för att skaka av sig rädslan helt och det är där och då som du kan blotta dig. Känn sårbarheten komma fram och upplev att det inte alls var farligt! Du kan absolut träffa på människor i obalans som har egna knutar att reda i men det är inte ditt ansvar. Alla andra har ett eget ansvar för sitt eget beteende. Om du inte möts av acceptans så gå vidare. Det är den andres problem, inte ditt. Jag tror jag själv accepterar till en nivå av 99 av 100 idag. Jag stöter på folk som triggar fel drivkrafter hos mig där autopiloten startar och jag går in någon form av ”strid”. Men det är ytterst sällan och när det händer så brukar jag snabbt upptäcka det och ändra taktik till medvetenhet. Den acceptansen som jag själv använder ger mig omedelbar effekt. Jag möts av acceptans tillbaka så känslan av ”harmoni”, ”kärlek”, ”värme”, ”tillhörighet”, ”förståelse”, ”vänskap” osv och välj själv vilket ord som bäst beskriver dina känslor framöver. Det är hursomhelst positiva känslor och energin stiger, livet känns roligt och varje dag kan startas med positivitet!

En annan stor fördel som jag märkt med härvaron och medvetenheten är mitt intresse för vad andra säger egentligen betyder. Jag har varit inne på det förut och då beskrivit det som ”att se igenom”. Men det handlar om teknik och uppfattningsförmåga att läsa av. Det är riktigt skönt att ha och gör det enkelt att kommunicera. Att bara genom att observera nyanser går det att läsa av behov. Egentligen helt fantastiskt när jag tänker närmare på det. Häftigt helt enkelt!

Ett av mina tidigaste inlägg handlar om att våga vara svag. I reflektionerna har jag valt att säga samma saker på många olika sätt. Det är nån form av egenutvecklad teknik som jag egentligen lärt mig använda framförallt i olika jobbsituationer för att lösa problem och för att gå utanför traditionella ramar. Det är helt enkelt för att alla är olika och genom att bolla runt en fråga eller resonemang så utvecklas det genom att människor uppfattar saker på olika vis. Så man kan väl säga att det är ett sätt att kommunicera på olika ”uppfattningsspråk” (nåt helt egenpåhittat ord som iaf jag tyckte passade in här). Men tillbaks till svagheten. Det är samma sak som att blotta sig eller visa sin sårbara sida. För det är med den sidan av dig som du kan kommunicera ärligt. Ärligheten leder vidare till en dialog som ser helt annorlunda ut än den ”tuffa fasaden dialogen”. Vi når helt enkelt fram till varandra när vi inte är ett hot mot varandra. Länk till gamla inlägget här

Den senaste tiden har jag kommit in i en miljö som bär på en hög grad av acceptans. Där värdeord efterlevs och det på riktigt finns många som vågar vara sig själva. Att jag kommit dit kan bara bero på att det var meningen. Min egna inre resa har lett stegen till en plats jag helt enkelt ville till! Det är inte magi. Det är medvetenhet och det är utveckling. Du bestämmer själv var du vill vara. Ha en härlig dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: