”Fånga dagen”, den gamla klyschan!

Vi utsätts för många prövningar nu och våra egna hjärnor vet inte vad vi ska tro. Alla hanterar situationen på olika sätt. Självfallet för att vi alla redan när den pågående krisen startade befann oss i olika situationer och förutsättningarna skiljer sig enormt och samtidigt är vi beroende av att andra tar beslut som påverkar oss själva. I det stora har vi världspolitiken, ekonomin och hur allt bara stannade upp. I det mindre har vi våra egna familjer, vänner, arbetskamrater, grannar osv. Riskgrupper, icke riskgrupper, fysisk distansering men också ett helt vanligt liv med grundläggande behov och vardagsbestyr med medföljande behov.

Om jag tidigare har reflekterat över skillnaden på egoism så är det ganska svårt att inte se den så tydligt som nu. Att vara egoist utan att vara dum är en självklarhet. Vi behöver rå om oss själva och göra det som ingen annan gör åt oss, dvs sätta oss själva i förarstolen av våra egna liv. Men egoisterna som inte bryr sig om någon annan framträder så tydligt i kriser. Att sätta sig själv först på andras bekostnad är kanske det tydligaste tecknet på autopilot. Det handlar om överlevnad det också. Fundamentala drifter djupt inne i våra reptilhjärnor. Ledsen att behöva påpeka det gång på gång men just de beteendena är väl det som kortar vår jords livstid i snabbare och snabbare takt. Snacka om att det är människosläktet som är det värsta viruset av alla. Den varelse som troligen borde vara den mest intelligenta på jorden är inte intelligent nog att ta tillvara på sin egen fantastiska förmåga.

Att vi är en liten del av något större kan diskuteras och kräver mycket av våra medvetanden att ta in. Vetenskapligt har vi nog långt kvar men genom årtusenden har det alltid funnits drivkrafter som på olika vis försökt sprida budskap som oberoende av varandra visar på ungefär samma uppfattning. Dimridåerna är dock täta och när maktfaktorer som ekonomi styr så kommer det krävas enastående insatser och möjligen kan Coronakrisen hjälpa många till insikt. Jag hoppas innerligt att eftertänksamheten ökar hos alla som tvingas till isolering och ändrade levnadsförhållanden men kanske bara om det går tillräckligt lång tid så att insikten om att förändringar verkligen krävs kan komma till fler. Vi vill så gärna att allt ska återgå till det normala. Men det normala är ju med handen på hjärtat inte hälsosamt för varken levande varelser eller moder jord. Om vi ser till våra behov och funderar medvetet varje dag om det jag anser vara normalt verkligen är vad jag behöver eller om det är något andra anser att jag behöver som ska styra mig? VARFÖR gör jag si eller så? Är det för att jag själv vill eller är det mitt omprogrammerade undermedvetna som styr mig för att jag TROR att jag behöver göra si eller så? BEHÖVER JAG VERKLIGEN? Det kanske är en av de mest relevanta frågorna vi kan ställa till oss själva. Vad är det som driver mig? Mina egna verkliga drivkrafter eller någon annans?

Jag har varit frånvarande med bloggandet rätt länge. Jag har tänkt på det men egentligen inte vetat vad jag skulle reflektera över. Jag återkommer till grundläggande saker och säger ungefär samma saker varje gång. Under tiden har jag dock inte suttit stilla. Jag är ganska aktiv och gör saker för framtiden och som är för mig. Kanske har bloggpausen varit för att det i grunden bara handlar om enkla saker men som är svåra att få fram och svåra att förklara. Reflektionerna handlar mycket om att hitta olika infallsvinklar för en ökad förståelse om hur vi som människor fungerar men i en icke fungerande skepnad på grund av störningar som bara vi själva kan rensa bort. Kris betyder förändring. Vill vi må bättre krävs förändring. Förändringen kan bara skapas av oss själva genom att inte fortsätta på samma sätt som vi gjort. Sätt det i perspektivet att vi betyder jag (alltså du). För att klara av resan mot förändring krävs mod och modet handlar nästan uteslutande om att fullständigt ignorera vad andra tycker om ditt beslut. Är det du eller någon annan som ska bestämma vad du ska göra? Allt detta finns beskrivet i tidigare inlägg men repetition är kunskapens moder och jag har levande exempel i min omedelbara närhet som jag coachar på olika vis och utmaningarna är många. Jag säger inte att det är lätt men du behöver utmana dig själv och ständigt vara härvarande. Släpper du garden och tillåter instinkten och autopiloten att styra så halkar du tillbaks till invanda mönster. Det krävs JÄVLAR OCH ANAMMA! Bli förbannad och och säg till dig själv på skarpen! Det är du och ingen annan som bestämmer om du ska vara arg, ledsen, besviken eller irriterad. Skyll inte på yttre faktorer! Det är omständigheter som du befinner dig i men hur du beter dig är upp till dig. Vår feghet gör oss arga på oss själva men vi skyller på andra och annat. Vi är också bekväma så det är enkelt att ge upp och lägga sig ner och hellre avstå från att sätta igång med nya projekt eller ta tag i gamla drömmar.

Så om det inte är rätt tid nu när vi har mer tid än på länge att rannsaka oss så vet jag inte när ett bättre tillfälle ska knacka på dörren. Varje reaktion du får är en spegelbild av dig själv. Nästa gång du svär över en idiot, fundera på om du själv varit en sån perfekt ängel hela ditt liv. Acceptera andra för den de är. Jobba med dig själv istället. Vi har alla våra lik i lasten. Acceptans kan vara ett av de kraftfullare verktygen i ryggsäcken tillsammans med kärlek. Det är instinkten som skapar plötsliga reaktioner och det plötsliga kommer från det undermedvetna. Genom att vara i nuet och ha som livsuppgift att stanna i det medvetna så ser du, hör du, känner du och upptäcker du fantastiska möjligheter i din omedelbara närhet. Du behöver inte resa runt jorden för att tillfredsställa dig själv. Du behöver inte miljoner intryck om dagen för att bli accepterad för den du är. Sociala medier, snabba klipp, reklam och likes ger kickar men tröttar ut hjärnan så till den milda grad att den till slut kollapsar av utmattning. Alla beroenden som droger, kaffe, energidrycker, spel, shopping, likes osv är exakt samma sak i grund och botten. Vi vill ha kickar för att må bra men nivån på behovet bara ökar ju mer vi får och vi söker efter nya kickar. Dessvärre så utarmas kroppens nivåer av dopamin av just dessa negativa behov. Om vi kan upphöra med dessa och ersätta dom med naturupplevelser, medvetna samtal med andra i nuet, motion, frisk luft, solsken, balanserad kost gjord på nyttiga råvaror osv osv så blir vi i princip nya människor. Vi blir vårt rätta jag, den vi egentligen borde vara. Och vi skulle troligen förlänga livet på moder jord innan hon bestämmer sig för sitt eget ultimata vaccin.

Det är tuffa tider. Vi vet inte hur länge det ska fortgå med restriktioner och nedstängning. Men vi behöver tänka efter och jobba för den framtid vi själva vill befinna oss i. Vi är nog många som tycker det var dålig timing med Corona men om vi är observanta på vilka effekter vi ser så är vi lika många som kan hjälpas åt att omvandla det som varit till något annat för framtiden. Det är en svängning. Många spår som gått i helt fel riktning kommer ligga kvar tills de rostat bort och nya spår leder i helt nya riktningar. Glöm det som varit. Sitt inte och vänta. Tyck inte synd om dig själv. Kliv in i ditt medvetna och öppna ögonen för det håll som din resas kompass pekar åt.

Carpe diem vänner!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.