En tid av ökad insikt

Mångas tankar fastnar och snurrar i situationen världen befinner sig i. Vi lyssnar, läser och förfäras men letar hela tiden efter ljusglimtar, hjältar och hopp. Det är verkligen en period som instinkter inledningsvis dominerar. Men vi ser också en kraftfull ökning av insikt och uppvaknanden! Människor tvingas till medvetna val och till påtvingad vila som i sin tur skapar eftertanke. Hur hemsk Corona än är som sjukdom så för den med sig goda saker. Även om den för moder jord är kortsiktig och det finns stor risk för lika snabb återgång så har naturen fått återhämtning. Vi ser omtanke och solidaritet på en nivå vilken många nu levande nog aldrig upplevt. Varför? Förutom tvånget till medvetna val så är det, tyvärr, ett ”följa strömmen”-beteende. Vi vill inte vara annorlunda, sticka ut eller pekas ut. Vi vill inte vara den som får toapappersskam eller genom oförsiktighet vara den som sprider en smitta som leder till att någon dör. Det är fortfarande rädslor som skapat förbättringen och jag hoppas att många kan se att oavsett anledning till förändring så används egenskaper och verktyg som fungerar. Tänk om det leder till att fler fortsätter visa omtanke, ökar sitt konsekvenstänkande, vågar sticka ut och….bara vara sig själv och den man vill vara. Ska vi låta rädslan eller kärleken styra?

Vi behöver fler missionärer och bärare av ljus i världen. När du hjälper en annan och denne i sin tur hjälper vidare och sprider positiva budskap och bistår till en högre medvetenhet så kan vem som helst räkna ut att summan av allt blir högre. För att ta det där steget framåt krävs modet och jag hoppas innerligt att det mod som många uppvisat på senare tid upptäcks och behålls. Den öppnare och mer självutlämnande versionen av många där det syns vem människan bakom fasaden är. Vi ser varandra i ögonen på ett nytt sätt. Vi visar hänsyn. Tänk själv om handlingarna görs medvetet och av mod och inte av rädsla? Visst är det otäckt att ”tvingas” kliva ut på scenen. Nu har många fått göra det eftersom man haft sällskap ut på scenen då de mer eller mindre tvingats dit. Men när föreställningen är över behöver det inte betyda att man behöver lämna den för alltid. Ju fler som upptäckt att det inte var så farligt i rampljuset och samtidigt upplevt något utvecklande, nyfiket och för själen värmande. Ju fler som inte vill återvända till ekorrhjulet och missnöjet, desto större är chansen att Corona hjälpt lika många att plocka fram sin inre kompass och påbörjat sina själaresor. Kris skapar eftertanke. Kris betyder förändring. Kris tvingar till ändrade beteenden och vi kan upptäcka vad vi värderar i livet. Kris ifrågasätter meningen med livet. Behåll det som hittats!

Jag har under ett drygt år jobbat intensivt med människor i förändring. I fredags gjorde jag sista dagen och igår kände jag mig alldeles tom. Tomheten kommer av en omedelbar saknad, det vet jag. Saknaden av en tillhörighet och att ha känt mig behövd. Den känslan kan alla relatera till och precis i avslutet är den i princip omöjlig att inte känna. Men att vara medveten om den och att vara lika medveten om att livet inte upphör för att man går vidare är just det som är modet. Jag bär med mig att ha hjälpt. Jag bär med mig de positiva orden och resultatet av tiden jag var där. Jag har sett att det fortfarande fungerar att vara mig själv och göra saker på det vis som jag både vill göra men också vet fungerar. Jag vill inte bara tro utan kan också se att öppenhet, mod och ärlig dialog inte bara lyfter andra utan också skapar gemensamhet och att det smittar av sig. Det kan beskrivas som en bärare av ljus. Ljuset sprids och bara för att jag fortsätter min resa så tar jag inte bara ljuset vidare. Jag efterlämnar det lika mycket. Men andra tar vid och säkerställer att det lyser vidare. Självklart existerar motkrafter. Naturligtvis. De positiva orden fick jag från de som ville ge mig dom. De motsatta kan jag bara gissa mig till och det finns garanterat de som tycker det är skönt att jag äntligen är borta :). Jag är inte naiv men jag har lärt mig att fokusera på det positiva. Det går inte att vara alla till lags om man vill vara sig själv. Men jag vägrar låta någon annan bestämma eller styra över hur jag ska vara. Den som följt mina reflektioner vet hur tydlig jag är kring det och hur viktigt det är för att inte fastna.

Jag håller mina tummar för att många i den påtvingade vilan inte bara inser behovet av en paus, utan också hittar sina insikter, byter själviskhet till omtanke och med det modet att omvandla sin drömmar till verklighet.

Det gör ont när puppan spricker men när luften under vingarna får dig att sväva och upptäcka att du är där du vill befinna dig och att att aldrig acceptera att dras med i strömmen igen så är varenda skräckfyllt scenframträdande ett minne blott. Harmonin ler mot dig varje morgon du vaknar och insikten om att det inte existerar några måsten får dig att le lika mycket.

Var den du vill vara!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.