Transparens – att visa tillit

Vad är det som är så farligt?

Jag läste ett par artiklar som jag började reflektera över. Båda handlade om chefskap. Första rubriken ”Ska chefer acceptera vänförfrågningar från sina underställda?”. Andra rubriken ”Transparenta chefer skapar effektiva och fungerande team”. När jag såg den första rubriken var mitt självklara och spontana svar JA. Sen började jag fundera lite djupare på egna situationer och på olika jobb jag haft. Då började jag inse att det var långt ifrån självklart för några år sen. Å ena sidan handlar det om integritet och lite beroende på vad för typ av situation det handlade om. Vi väljer kanske av praktiska skäl men nånstans på vägen har jag upptäckt att det å andra sidan bara handlar om att våga vara sig själv! Den andra rubriken kände jag snarare som en bekräftelse än något annat när jag såg. Alla vill vara delaktiga och ha en möjlighet att påverka. Då trivs vi. Om vi upplever hysch hysch eller uteslutning mår vi dåligt. Ganska enkelt och något jag tror alla kan skriva under på. Att inte visa tillit och öppenhet säger mest att ”jag litar inte på dig”. Det spelar ingen roll om avsikten inte är sån men känslan blir sån. Jag har många gånger varit i sammanhang där det bestäms att ”inte säga något”, ”säga så lite som möjligt” eller ”säga det på bästa sätt”. Varför kan man fråga sig? Jag tror det handlar om osäkerhet, många gånger på grund av att man inte vet hur mycket som får sägas. Det är nog mest kultur och otydlighet men det finns också en rädsla. Rädslan att göra fel, rädslan att säga för mycket och rädslan för att vara den som avslöjat för mycket. Det kan ju slå tillbaks! Så jag förstår absolut många av orsakerna till viss tysthetskultur. Kommunikation är oftast den största utmaningen som finns på de flesta arbetsplatser och hur man än gör så finns det någon som har annorlunda åsikter. Ofta ju mer i ju större sammanhang. ”Är du inte tillräckligt viktig behöver du inte veta viktiga saker”. Det är ytterligare något som jag egentligen tror görs omedvetet men att det är så pass accepterat och inarbetat att det tillåts fortsätta. Och just det resonemanget kopplar jag till att vi går in i roller och i rollerna är vi inte den naturliga jag. Vi går in i anpassade beteenden. Jag har lärt mig att lita på människor och jag föredrar själv rakhet och transparens så därför gör jag också likadant mot andra. Det fungerar och därför fortsätter jag med det. Jag är mig själv hela tiden och genom att undvika rollerna så blir det ganska lätt. Jag är ju den jag är. Det accepteras och smittar faktiskt av sig. Kom bara ihåg att saker som någon sagt i förtroende stannar hos dig och t ex information som inte får gå utanför en viss krets också måste stanna där. Att läcka information är den största boven till att tillit är svårt. Det är som svek.

Men utöver att detta är utmaningar på arbetsplatser då? Varför inte hoppa rakt in i det privata och hur vi kommunicerar med vänner och familj? Om vi spelar roller på arbetsplatser, tror du att det kan förekomma privat? Jag är ganska övertygad om att det är så. Vi har ju extremt svårt att blotta oss och visa den inre jag. Inte vill vi göra fel, sticka ut, bli dömda, hamna i utanförskap? Nej, vi håller oss till den säkra vägen. Att göra avstickare och utforska områden som är okända undviker vi. Ju mer vi känner en annan människa desto mer vågar vi öppna oss och ”avslöja” vem vi är. Tänk dig tanken att alltid vara densamma oavsett vilken situation du befinner dig i? Superärlig, blottande, säga vad du egentligen tänker, säga ifrån, ifrågasätta, vägra acceptera osv etc. Det kan bli knepigt, det erkänner jag och jag ska vara ärlig och avslöja att jag inte heller alltid gör så. Inte än iallafall :). Nej, det jag tänker är att hitta vägen till att alltid vara sig själv. Det handlar inte om att gå rakt på sak hela tiden utan att leva efter egna värderingar och ta beslut därefter, använda dina egna drivkrafter och forma din tillvaro på det sätt som passar dig och inte andra. Upplever du att något är fel så är det nog också fel. Gå inte emot dina känslor. Mår du inte bra så kan du berätta att du inte mår bra. Genom den sortens transparens kommer mottagaren att se din ärlighet. Ber du om hjälp kommer du få hjälp. Rollerna bör läggas åt sidan. Jag har en uppfattning om att roller i mångt och mycket handlar om prestige. Vi är rädda att andra ska se igenom oss, att vi inte räcker till och därigenom blir vi bedömda som värdelösa… ack och ve, att visa sig svag är ju det sista vi vill! Men om vi då återvänder till rubrik nummer två igen och betänker att transparens skapar något positivt. Tror du på det? Om du alltid först sätter dig in i en annans situation och tänker ”hur skulle jag vilja ha det?” och gör därefter, tror du att det blir tokigt då? Jag tror inte det. Jag vet att det inte blir det. Därför gör jag det. Jag släpper prestigen, är ärlig med vem jag är och har skaffat mig modet att säga vad jag tycker. Även i situationer där jag är chef så tänker jag bara att det är en formell roll med ett visst ansvar. Den jag är chef över är en arbetskamrat och vi har gemensamma mål men olika arbetsuppgifter. Jag vågar fråga om jag inte vet och jag litar på att det dom säger är det bästa om jag själv inte kan. Misstag måste vara tillåtet. Men det gäller att lära sig av misstagen. Det är dumt att göra samma fel mer än en gång. Så tillit är också tillåtande. Genom att tillåta, bjuda in och inte vara dömande så blir det utvecklande. Alltid. Nu tänker du kanske på olika situationer och olika människor där du uppenbarligen känner att det här aldrig kommer att fungera! (kanske?), Glöm då inte att det kan handla om människor som du inte varken vill eller behöver vara nära eller ha i ditt liv. Det är beslut du själv får ta men är en helt annan del av resan och som jag varit inne på tidigare. Allt hänger ihop och varje beståndsdel är en pusselbit av ditt liv. Hur bilden ska se ut när pusslet är lagt är det du som bestämmer. Just denna reflektion handlar om hur du kommunicerar ditt jag. Om att själv bestämma hur du vill vara.

Det är inte farligt att vara sig själv. Vad är det värsta som kan hända?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.