Det är lättast att inte tänka annorlunda. Ingen ifrågasätter det normala. I det normala känns det tryggt. I det normala är det enkelt. I det normala är det inte speciellt jobbigt att tänka. Det är ju bara att göra som alla andra. Att inte sticka ut, att följa strömmen, att ingå i den trygga flocken, att inte bestämma själv. Att inte tänka annorlunda kräver inget mod. Men att inte tänka annorlunda kan betyda att inte tänka. Att inte tänka kan betyda att inte göra det som är rätt. Om tillräckligt många inte gör rätt så blir det inte ifrågasatt. Att ifrågasätta är att utmana, att sticka ut, att vara obekväm. Ifrågasätta blir fult eftersom det angriper normer. Men det skrämmer också.

Att börja göra saker annorlunda och följa sina faktiska värderingar stökar till det för andra och skrämmer många. Helt plötsligt är det någon som utmanar det normala och det kan kännas obehagligt och påtvingande. Någon råkar trycka på igenkänningsknappar och en känsla att bli genomskådad kan börja gry. I det normala kan man gömma sig. I det annorlunda ställs det krav. Krav som har hållits stången år efter år i det normala. Att vara annorlunda kan bli ensamt då de som är normala stöter bort. Annorlunda ses som en sjukdom när det borde ses som en medicin.

Att tänka annorlunda är i mångt och mycket att helt enkelt tänka medvetet. Men eftersom det är obehagligt, ansträngande och blottande så vågar alltför många inte att göra det vilket skapar ett universellt motstånd. Att vända och simma mot strömmen är tufft och innan man tagit sig ur huvudfåran och navigerar sig längs vägen som faktiskt går åt ett annat håll så är det lätt att sugas in i fåran och dras med. Det är helt plötsligt skönt att inte ”kämpa emot” och få vila sig en stund och bara åka med. Enkelheten att inte göra motstånd tar över och de gamla mönstren tar överhanden. Men det går oerhört snabbt att åka långt när man bara glider med och vägen tillbaks till där du befann dig kan kännas jättelång och tuff att ta igen.

Det gäller att orka. Orka att tänka. Orka att vara i sitt medvetna. Att vara uthållig. Det kan bli ensamt. Allt som du känt igen kan kännas fel. Du kan förebrå dig själv. Människor du varit van att omge dig med börjar försvinna. Saker du tidigare bara gjorde har upphört att ske. Någonstans på resan uppstår tvivel och en känsla av saknad tickar igång tankar på att ge upp. Men det är när autopiloten vill gå igång som du behöver ta fram verktygen ur ryggsäcken, ta en paus och återta kommandot över dig själv. Tvivel är din största fiende och frestelserna kan vara många. Allt du gör är dina egna val och du har all rätt att göra absolut vilket val du än vill. Det viktiga är att att du orkar välja det som är för dig. När du väljer för andras skull är risken stor att du navigerat fel. Om många ifrågasätter dina val och handlingar uppstår tvivel. Gör jag verkligen rätt? Tänk om alla andra har rätt? Just där och då är svaret nästan alltid att du tvivlar för att du tänker utifrån vad andra ska tycka. Du är tillbaks till att passa in och vara ”normal”. Stick inte ut! Det är fult. Det är du som väljer. Min reflektion är helt enkelt att det annorlunda är att få vara sig själv och bli accepterad för det. Det borde väl få vara det som är det normala? För mig är det så och mina värderingar är sanna för mig. Det är inget som är ouppnåeligt.

Orka tänka annorlunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: