Känslan stämmer!

Den stämmer i princip alltid. Känslan. Känslan du får i en situation. Det spontana som du tänker i samma veva kan vara något helt annat. Reaktionen du visar och vad du gör är resultatet av vem du är eller har blivit. ”Man lever som man lär”. Den här reflektionen är ett försök att se autopiloten ur en annan vinkel. När jag pratar om mina teorier, utmanar eller till och med provocerar så märker jag en tydlig tillbakadragenhet. Eller det skulle kunna beskrivas som en rädsla hos mottagaren. Vi fungerar lite så, alla till mans, att när någon ”angriper” oss så stänger vi in oss, tar skydd eller retirerar. En fara ska man passa sig för. Instinkten vi har är att skydda oss själva. Jag blir fascinerad av hur tydligt det är. Att ge sig på och utmana normer är kanske den största utmaningen. Normer kan också vara invanda mönster som framkommit för att lägga locket på. Vi rättar gärna in oss i det som är bekvämt. ”Varför gör saker i onödan? Vi har det väl bra som vi har det?” Även om vi kan känna att det inte är helt rätt. Om tillräckligt många gör lika så finns det en acceptans. ”Vi har alltid gjort så”. Om du blir utmanad om något du inte alls tänkt lägga energi på att ändra, trots att du vet att det kanske skulle behövas, så blir du irriterad. Bästa försvaret är ignorans eller att utestänga. Håll ”problemet” så långt ifrån dig som möjligt så kanske du undkommer? Fast du har en känsla av att det borde ändras.

Jag kan tydligt märka skillnad på andras rektioner i olika saker jag skriver eller lyfter fram. I Jante-Sverige får man inte sticka ut, vara annorlunda eller provocera. Om kärnan i ämnet är för allvarligt så skapas en känsla av skam om någon känner igen sig. Ingen vill skämmas. Och försvaret kan bli ilska och motattack eller distansering. Så om du känner igen dig själv så känner du dig skyldig eller träffad. Det är enklare att hålla med om saker som gäller någon annan och då håller man med och kanske till och med ljudligt och dreven uppstår. Just det här gränslandet provocerar mig själv. Jag är ingen ängel. Jag är inte perfekt. Jag har gjort massor med fel i livet. Vissa saker har hållit på alldeles för länge och vi är ju såna att vi lär oss av andra och om den som uppfostrar dig eller de människor du varit omgiven av genom ditt liv inte gett dig återkoppling, stöd, tips, vägledning så stannar du inte upp heller. Jag menar inte att det är fel på hela dig och hela ditt liv. Men jag är tämligen övertygad om att precis alla kan bli bättre för sig själva.

Du är inte korkad, jag är inte korkad och människor är i regel faktiskt ganska kloka. När vi väljer att vara det. Vi har alltid val att göra och normerna jag nämner handlar om val. Tycker du egentligen inte att det känns helt rätt så är det sant att du tycker att det är fel. Men så länge du inte bryter eller utmanar dom så är du helt enkelt feg. Feg betyder att det saknas mod. Du vågar inte. Det är inte svårare än så. Det betyder i sin tur att världen är full av fega människor. Att visa kärlek, öppenhet, att acceptera beteenden eller att berätta sanningen är svårt, otäckt och känns farligt för alldeles för många. Är du en av dom? Din första tanke är nog nej men om du släpper den spontana reaktionen, instinkten och stänger av autopiloten en stund? Vidga tankarna och sätt dig in i sammanhang som inte bara berör dina allra närmaste. Du kanske tycker det är svårt att säga exakt vad du tycker och vad du vill redan bland de du har nära dig också men ta en vardagssituation. När du är i affären, på bussen, på jobbet osv. När du är bland helt okända människor eller bland människor du träffar ofta men inte egentligen känner. Hur bekväm är du att säga precis vad du vill? I det här området kan du utforska och utveckla dig hur mycket som helst. Men precis som alltid sker det steg för steg. Vi kan verkligen inte hoppa fram tio steg och bara befinna oss i en önskevärld. Men vi kan ta oss dit genom att ta ett steg i taget, genom att träna och göra en sak i taget. Som exempel är inte det första vi gör att vända oss till en främling och påpeka att de ”gör fel”… men vi kan börja med att le mot andra, att vara hjälpsamma och att helt enkelt bara se. Stressa inte i vardagen. Andas, stanna upp och genomför din runda i mataffären totalt i ditt medvetna. Se dig omkring, titta på detaljer, lyssna på vad som sker i din omgivning. Ser du någon som behöver minsta hjälp, hjälp till. Det kan vara att hålla upp dörren till mjölkkylen, bara fråga den gamla damen som ser förvirrad ut om det finns något hon behöver hjälp med.

Att säga vad du egentligen tycker gör dig stark. Det ökar ditt självförtroende, självinsikten ökar och framförallt så flyttar du fram gränserna för ditt egna mod. Du börjar leva efter dina egentliga värderingar och du upptäcker att vissa relationer sedan länge borde upphört. Du lär dig var din energi slösas och var den fylls på. Det kan vara lite berg och dalbana att resa i sitt inre och saker du varit helt van vid är plötsligt inte en lika naturlig del av ditt liv. Du kan tvivla och t o m sakna. Men allt som oftast är känslan av saknad något som styrs av autopiloten och den lille fan som sitter på ena axeln och vill dra dig tillbaka till ”tryggheten”. När tvivlen dyker upp gäller det att stå upp för sig själv, påminna sig själv och så distinkt som det går, stanna i det medvetna. Det är som vilket återfall som helst. Verktygen du stoppat i ryggsäcken ska användas. I samma ögonblick som instinkten tar över riskerar du att fastna och sedan falla tillbaka. Känslan stämmer. Och om du klarar att vara i ditt medvetna, göra medvetna val och stå upp för dina värderingar så kommer du att göra rätt. Det kan upplevas fel eftersom du kan hamna i konflikt med den som värnar om normen. Men du behöver göra ditt aktiva val att antingen jobba vidare med att bryta normen eller lämna för att gå vidare. Kompromisser är inte den bästa lösningen. Den bästa lösningen är att fler människor får vara sig själva och att vi accepterar varandra. Olika är bra. Olika utvecklar. När du kompromissar så ger du bort av dig själv som dränerar dig. Vi kan göra det mellan varven och behöver göra det för att inte komplicera situationer men vi kan inte göra livet till en kompromiss. Det är de medvetna valen och människor med självinsikt som skapar vår värld.

Skam är upp till var och en att hantera. Men när skam skapar klyftor för att någon känner sig träffad och svarar med att stöta bort så är det inte dig det är fel på. Du ska inte backa på din egen tro då för att blidka. Då gör du dig liten och tappar tron på dig själv. Andra ska ta ansvar för sig själva. Du kan stötta, hjälpa och guida men inte utföra åt andra. Om du är en hjälpare så drar du till dig människor som vill ha din hjälp. Men det kan vara svårt att se skillnaden på en utnyttjare och den som gör saker på egen hand. Men om du är i ditt medvetna, så ser du. Med den avstängda autopiloten så ser du. Och du kommer att göra rätt när du följer känslan. Känslan är rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.