Vad önskar du dig?

En reflektion om att tro på sig själv och hitta sitt mod i vardagshändelser.

Idag är det första advent. Det har varit en svart vecka. Det är ironiskt att någon döpt en hjärntvätt till ”Black Friday”. Det fungerar så bra så det läggs till ”Black week” och ”Black weekend”. Själv har jag hållit mig borta. Det finns två anledningar till det. Det ena är överkonsumtionen som har påverkan på vår miljö men framförallt att vi ska luras hela tiden. Det handlar självklart om pengar i båda fallen. Pengar driver det mesta. Det uppstår en hysteri. En masspsykos. Vi köper fast vi inte behöver. Det materiella är plåster på samveten och många gånger substitut till att jobba med våra större problem. Trots att vi ser förgiftade floder från textilindustrin, 5-åringar som gräver metaller och haven fulla av plast så fortsätter människan att köpa nytt fast vi kanske inte behöver. Jag har diskuterat detta under veckan och hör mängder med argument. Jag dömer ingen. Men jag resonerar. Vi bestämmer själva över våra liv. Vad vill jag? Vad behöver jag? Just när man tänker köpa ”det där klippet” så kan man faktiskt tänka tanken ”är det verkligen något jag behöver?” ”tänkte jag faktiskt köpa det där helt spontant och varför?” Köpsignalen är så kraftfull och den som säljer har lärt sig hur din hjärna kan manipuleras. Du låter någon annan bestämma vad du ska göra. Om du har planerat, väntat och tänkt igenom det så säger jag inget. Inte om du verkligen menar det. T o m i det fallet kan det vara argument som lurar dig. Vi är ju experter på att hitta argument som går emot våra egentliga medvetna värderingar, drömmar och inre kompasser. Instinkten tar över, autopiloten styr och vi står där med en ny pryl som vi egentligen inte behövde, hittar nya argument för att vi ändå gjort rätt och livet ser ut som igår, inte som jag drömmer om. För att vi räds att ta steget ut i det farliga. Vi hittar det i det stora och det lilla. Vi har det alltid runtikring oss. Dimman, dunklet och känslan att något i livet saknas. Vi fortsätter projicera på yttre omständigheter och missar att gå in i oss själva, att rannsaka, att erkänna, att våga. Det är enklast att göra så men den som fortsätter att vara i obalans, som har gnagande känslor i magen och får ångest i olika situationer har inte funnit fram till självinsikten. Och Black Week med all reklam och hjärnmanipulerande budskap pumpar ut nya rökridåer som grumlar och fyller vägen med skenmål.

Jag träffar och interagerar med många människor. Jag jobbar med människor. Människor är mitt jobb just nu. I vardagen ser jag mängder av missförstånd, konflikter och tokiga självbilder. Jag önskade att så många fler vågade. Mitt i denna röra av vilsenhet, som jag kan se som ett kaos, pågår just en ”fungerande” vardag. Kaoset är det normala. Människor trampar på i storstövlarna och för de flesta är det som de ska. Man skrattar och trivs på jobbet, i föreningslivet gör man som alltid gjort. T o m bland vänner och släktingar spelar man spelet Att det finns konflikter är ju bara normalt men beror på någon annan. Att saker inte riktigt fungerar eller att utvecklingen går långsamt beror på någon annan. Det är någon annan som är ansvarig. Då vi som människor är lata, hittar genvägar och undviker att göra onödiga saker så skapas ur sånt olika kulturer. Egentligen vet många vad som är fel men det blir en kultur av acceptans och individen kan gömma sig bakom en anonymitet vilken grundar sig i tysta överenskommelser. Om någon kliver fram, vågar och provar att ifrågasätta en kultur så krävs det mycket jävlar anamma och pannben för att inte bli överkörd av motargument. ”Vem är du att ifrågasätta mig?”. Då kan vi snacka om rädsla att något ska krackelera. Att förändra kulturer kan betyda att rasera något andra lever efter vilket man slåss med näbbar och klor för att behålla trots att man egentligen vet att det är precis vad som behöver göras. Och ofta finns det någon som är ledare över kulturen. En kung i ett rike. Och riket måste försvaras. Riket är bekvämlighetszonen. Kungen är rädslan. Du är ledaren. Du skapar din egen kultur och du kan faktiskt bestämma själv hur den ska se ut.

Jag satt häromdagen och hjälpte till med en läxa om religioner och läste om hinduism, buddismen, islam och kristendom. Uppgiften handlar om att jämföra, hitta likheter och olikheter. Jag slås av hur mycket som finns gemensamt men som tolkas på olika vis. Det handlar mycket om hur man ska leva för att bli ett med Gud (som kallas vid olika namn men handlar om att leva i någon form av renhet). Men så mycket av detta handlar om samma saker jag reflekterar över. Och jag vet att så många vet hur man egentligen borde göra men att vi menar att en massa yttre omständigheter hindrar oss. En moralisk kompass skiljer sig inte egentligen åt. Det är reglerna kring vad som är moral som skiljer sig och dessa regler ser annorlunda ut för hur kulturer och religioner har valt att tolka vägen. Att olika religioner har startat krig mot varandra är egentligen bara brist på acceptans för att få välja hur man vill leva sitt liv. Ganska tragiskt. Och grundar sig i att man inte ska få ha makt över sig själv och få bestämma själv över sitt sina beslut. Inte konstigt att vi har nedärvda rädslor.

De flesta som söker vill ha konkretiseringar. Jag försöker använda saker ur vardagen att reflektera över då verkliga handlingar, fysiska som mentala, är det som speglar vårt inre. Sökande handlar ofta om att leta efter något vi inte ens vet vad det är. Vi söker efter ”något”. Jag har själv landat i att mitt något är en högre dimension, en medvetenhet, ett levnadssätt. Det är därför jag använder uttryck som ”inre kompass”. Jag befinner mig på en resa som många gånger känns själslig. Att läsa om det kan upplevas abstrakt och du kanske tänker att jag antingen bara är flummig eller kanske tänker att du vill uppleva något liknande? I båda fallen kan jag beskriva det som att jag lever ett helt normalt liv i en familj med en vardag bestående av skola, arbete och hushåll. Min resa handlar om mitt beteende. Det är ett förhållningssätt till andra och till mig själv som ändras. Jag väljer att göra det jag vill göra. Jag har valt att bli modigare, att stå för den jag är, att inte falla in i gamla mönster och vägra autopiloten. Jag gör medvetna val och blir bättre och bättre på att inte få dåligt samvete för att låta andra ta ansvar för sina egna liv. Jag styr inte mig själv efter andra. Jag är egoist utan att vara dum. Min önskan är att min resa fortsätter in i nya dimensioner. När jag jämför mig med mig själv för bara ett par år sen skulle jag aldrig kunna göra det jag gör idag, då. Jag känner mig inte oövervinnerlig men jag ser nyktert och medvetet på situationer och människor. Jag har ett mod på en nivå jag aldrig upplevt tidigare. Jag är mig själv.

Vad önskar du dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.