Spelade roller

Hur många roller spelas i din värld?

Jag vet att jag har använt orden mod och rädsla många gånger. Det är ett par av nyckelorden i mina reflektioner. Att reflektera och flytta ”självklara” saker från det undermedvetna till den medvetna delen av dig får dig att växa, läka och bli stark. Det är som att fylla ut ojämnheter och du får bli hel. Många reflektioner kan låta så självklara när de skrivs eller uttrycks. Det outtalade blir ofta kvar i ett bakgrundsljud som med instinktivt handlande får hjulet att snurra snabbare. En annat uttryck är autopilot. Människan gör saker per automatik. Vi gör som vi blir lärda. Du gör inte det du egentligen vill. Du säger inte det du egentligen vill säga. Du tillåter dig att låta andra fortsätta spela ett skådespel om du själv spelar med. Vad jag menar är att du ser mängder med saker som egentligen inte passar dina sanna värderingar och du tillåter det att fortsätta. Det får ligga kvar i bakgrunden. Det får förbli ojämnheter. Hur ska jag göra för att växa och bli hel?

Varje gång du skrattar åt något du inte tycker är roligt att höra skapas ett ärr. Varje gång du håller med någon om det du egentligen inte håller med om förminskar du dig själv. Vi fyller på vårt undermedvetna med ”fel” och till slut ser vi inte skogen för alla träden. Vi hamnar i dimman, har svårt att navigera och istället för konkreta steg framåt fastnar vi i grubblerier. För varje ny ”orättvisa” eller upplevd falskhet skadas vår äkthet. Själen får sig en törn. Det är svårt att sätta fingret på den direkta orsaken till att du känner dig ledsen, besviken, arg eller frustrerad. Att reaktionen triggas av en idiot i trafiken eller att någon i din närhet inte hade städat gör att du inte förstår hur du kan bli arg eller irriterad över en sån liten grej och du tänker att du bara behöver vila lite. Du är nog bara trött…. Det är här jag tar fram den inre kompassen. Jag är inte ”bara trött”. Jag har spelat ett skådespel. Jag har spelat en roll. Jag har inte varit mig själv. Säg dessa saker till dig själv. Se dig gärna i spegeln och säg till dig själv saker som du faktiskt känner och upplever. Bli förbannad på dig själv om du behöver. Se på dig själv, rakt i ögonen i spegeln och säg ”vad feg jag är!” ”jag håller ju inte med om det som sas på jobbet idag” ”jag står inte upp för mina värderingar” osv. Vilka ord du sätter i samtalet med dig själv kan bara du bestämma. Men det blir kraftfullt. Det finns ju ingen annan än du själv som vet vem du är, vad du vill, vad du känner och var du vill vara. Om du inte ärligt berättat det för någon annan förstås.

Jag ser och hör dagligen rollspel. I princip i varje enskilt möte med andra så ser jag skådespel och roller. Vi fackas in utifrån var vi befinner oss och hur vår situation ser ut. I rollerna finns makt. Många gånger finns det en hopplockad ensemble. Som på arbetsplatser. Det finns många exempel där man valt fel skådespelare i rolltillsättningen på en arbetsplats. Men istället för att coacha rollinnehavare att lära sig sin roll skapas irritation och människor pratar bakom ryggar. Det är något jag tror att precis alla kan relatera till. Jag har gjort det. Att prata om andra är något vi gör. Men det är hur vi gör det och i vilket syfte vi gör det som är avgörande. Att bara klaga leder ingen vart. Men genom att prata med rätt person i syftet att försöka hitta lösningar kan det vara den godaste gärning. Det är en balansgång men många gånger kanske syftet från början är en vilja till att förbättra. Men i slutänden handlar det om att ”någon” behöver vara den modiga som ska ge återkopplingen. Återkoppling eller ”feedback” är otäckt. Det känns farligt. Det skapar rädsla. Därför görs det inte. För att vi är fega. För att vi vill stanna i vår bekvämlighetszon. ”Någon annan” får göra det.

Vi vill men vi vågar inte. Därför spelar vi roller. Det är enklare. För de som saknar eller väljer att blunda för sin självinsikt blir det smidigt. Det är ingen som ifrågasätter och då kan de få fortsätta utforma sin roll på bekostnad av andra. Tänk om alla vågade säga vad de egentligen tycker och inte bara vad som står i manuset? Det är nog inte helt lätt att få alla att bara sätta igång och vara überärliga… men om du hängt med i mina tidigare reflektioner så vet du redan att jag tänker säga att det börjar hos dig själv. Du kan inte ändra på andra. Du kan ändra på dig själv. När du ändrar på dig själv, läker såren, följer din inre kompass och lever efter dina äkta värderingar så utgör du din del av helheten. Din egna resa, med fokus på dig själv leder dig till nya insikter. För varje steg du tar vidare så ökar modet. När du blir mer och mer bekväm och inte faller tillbaks i gamla roller pga instinkter så visar du vägen. Det är genom att föregå med goda exempel som andra också kan känna sig mer bekväma. Vi påverkar varandra. Om du är ärlig mot mig blir jag ärlig tillbaka. Det är tillsammans som vi skapar bättre klimat i relationer. Att kliva ur roller och vara ärlig handlar inte om att att säga till andra vad de ska göra. Att ge återkoppling är inte så lätt men om du alltid utgår från dig själv så fungerar det. Genom att säga till någon annan att ”jag blir ledsen när du…” jag känner så här när du uttrycker dig sådär” osv. Du kan bara utgå från dig själv när det handlar om dina egna känslor. Men du behöver våga. Och för att våga behöver du ta bort de onödiga rädslorna genom att säga ”vad är det värsta som kan hända?”

När du växer. När du kommit längre på din resa. När du kommit ut ur dimman. När du ser träden. När du är där du vill vara just då. När du lever med en avstängd autopilot. När du är modig. När du känner dig som den du vill vara. Då kan du också se på från sidan och uppfatta allt det där hos andra som du idag känner hos dig själv. Det är då du kan coacha. Du kan hjälpa andra genom att visa goda exempel. När du ser två andra krocka i dålig kommunikation så kan du vara den som ”tipsar” om vad du ser. Det är en ganska härlig känsla att se klart och tydligt, att ”se igenom”. Jag lovar att andra känner när någon ”ser”. Du kommer dra till dig de som behöver. När du är där är det viktigt att inte ta över. Det är aldrig ditt ansvar. Ta aldrig över ansvar. Det går inte. Det är skadligt. Det är nödvändigt att du inser att alla har sitt egna ansvar. Det dräller av människor som ”lämpar över” sitt egna ansvar och för den som är lojal och alltid ställer upp hamnar i en situation där andras problem löser sig men det dränerar dig på din energi. Visa, tipsa och berätta hur du själv skulle gjort är att hjälpa. Att göra åt någon annan är inte att hjälpa. På riktigt. Det är någon annan som försatt den sig själv i en situation. Hjälpa är ett vitt begrepp. Att hjälpa till ska du självklart göra när någon ber om hjälp. Det som är väsentligt är att du själv städar i begreppet och sorterar. Var klarsynt och använd dina känslor. Du känner och vet redan. Du behöver veta i det medvetna och vara ärlig mot dig själv. Det är ansvaret som inte får tas över. Ansvaret. Jag har skrivit förut om att säga nej och att säga stopp så jag går inte djupare in på det igen. Jag vill bara påminna om att använda den rätta känslan när någon ber om hjälp, igen, för femtielfte gången. Energitjuvarna måste bort.

Vilka roller spelar du? Tänker du fortsätta spela?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.