Att använda lärdomarna och stå på sig!

I all form av utveckling, träning och utbildning kan det många gånger kännas teoretiskt. Jag tror de flesta någon gång tänkt ”när ska jag ha nytta av det där?”. Att omsätta teori till handling och pröva sina färdigheter och påminna sig om vad man faktiskt fick lära sig i teorin kan vara en en undangömd skatt. Alla som gjort tvärtom vad mamma och pappa en gång sa räcker upp en hand! Alla som har barn som inte lyssnar på våra kloka ord räcker upp en hand! Vi har i allmänhet svårt att ta till oss vad andra föreslår och vill av någon anledning göra på vårt eget sätt och lära oss av egna misstag. Fundera igenom en stund hur du själv fungerar och om det har hänt dig.

När vi har målsättningar med något blir vi mer lyhörda. Vi går in för saker på ett hungrigare sätt, tar till oss, söker, läser, lyssnar och hittar verktyg att använda men vi gör det oftast på ett egenanpassat sätt i slutänden. Det är nog väldigt bra tror jag eftersom vi alla är unika och har sammansatta egenskaper, förvärvade av vårt ursprung. Men när målsättningarna saknas finns heller inte drivkraften och vi lever för dagen, kanske i känslor av hopplöshet och i svårare stunder är det nog just där och då som vi behöver be om hjälp. Även om vi är unika individer så fungerar det fundamentala likvärdigt. Det finns därför väldigt mycket att lära av varandra. Jag har, som du vet om du hängt med i mina reflektioner fokuset på självet och den personliga utvecklingen. Den inre resan jag befinner mig i behöver en kalibrerad kompass. Den personliga utvecklingen har ingen färdig karta och platserna jag kommer till känner jag inte till i förväg och jag saknar reseskildringar för platserna jag kommer till. Men det finns ändå lärdomar från andra att hämta för att vara bättre förberedd för ”det okända”. Det kan fortfarande kännas olustigt eftersom rädslan kan vara så stark som motståndare. Jag hämtar egen inspiration från flera håll, både i min omedelbara närhet men också från andra personer som gör sina unika resor. Jag håller kanske inte med om allt bara av den anledningen att när jag först kommer i kontakt med annorlunda insikter blir jag skeptisk (som de allra flesta gör). Men jag känner efter, testar och använder det som verkar fungera för mig.

Jag har fått plocka fram stora delar av mina arsenal under en period. Det är utmaningar som kort innebär att yttre faktorer väller över mig och när instinkten tar över i pressade situationer så innebär det att autopiloten vill ta över och anledningen är självskyddet som på ett sätt bara vill väl. Men det är precis där och då som det är så viktigt att stå fast, göra som jag själv sagt åt mig att göra, att plocka fram mina olika verktyg, formera om och snabbt lägga om taktiken. Det är lite som att stångas med en vägg annars. Det är dömt att misslyckas. Backar man undan och skaffar sig överblicken så går det att se nya öppningar. I det kanske mest utmanande läget handlade det om att ta tjuren vid hornen och tvinga bort en gnagande rädsla att ta ett stort steg. Genom att kraftsamla, påminna mig om vem jag är och vad jag står för så hittade jag lösningarna. Det var lite som en berg och dalbana mitt i en kaskad av granateld. Som att det bara snurrar, svänger och exploderar hela tiden. Jag vet att om jag inte agerat med mig själv så hade jag halkat tillbaks i gamla mönster och då är det så lätt att börja tvivla och självkänslan kan knäckas. Det som händer är att jag bara blivit ännu starkare. Med mod kommer mer mod Jag tänker inte låta andra bestämma vem jag ska vara, vad jag ska göra eller vad jag ska tycka. Känslan efteråt är stark. Samtidigt lite som dagen efter eller efter målgång efter ett långlopp. Det behövs återhämtning och tid att slicka såren som efter vilken fight som helst. Jag orkar inte bara ånga på.

Jag brukar vilja repetera vikten av att förstå att det är jag själv som gör jobbet. Det är bara din egen insikt och vilja att förändra som kan startar ditt första steg. Ingen annan kan göra det åt dig. Det är nog en fälla som många, många fastnar i. I hopplöshet, trötthet, svackor, depressioner eller ”you name it” så är det lätt att ge upp och beteenden bara förstärks. Precis där och då är det tid att be om hjälp. Det kan vara det första stora lyftet för det egna modet. Att göra det där som du önskat så många gånger men inte vågat. Du har kanske aldrig ställt dig frågan ”vad är det värsta som kan hända?” Redan där, när du ber om hjälp, så har du påbörjat din unika resa med ett första steg. Viljan till förändring har blivit en konkret handling. Många har kanske redan sökt efter information och hjälpmedel och vet i teorin hur andra har gjort. Men den lilla detaljen att ha övertygat sig själv om att ta tag i det saknas. Vi söker genvägar. Vi bygger upp en inre önskan eller dröm att bara få knäppa med fingrarna eller vakna en dag och befinna oss vid målet… men jag är ledsen att behöva avslöja att det inte riktigt fungerar så. Här finns en av nycklarna till hur jag fått det att fungera. Jag fokuserar på de små stegen. Mål, visioner och drömmar finns där framme nånstans och jag vet att jag är på väg eftersom stegen i förändringen kommer ta mig dit. Eller ditåt åtminstone. Eller så ändrar jag inriktning på vägen. För det är inte målet som är det viktiga. Det är resan. Genom förändring kommer utveckling och insikterna skapar nya möjligheter. Mitt i resan upptäcker jag att det handlar så mycket mer om att vad jag gör behöver spegla att det får mig att må bra. Det ska spegla mina värderingar och besluten jag tar är mina och inte någon annans.

Vi är experter på att hitta argument för att inte göra det jobbiga. Vi låter känslor styra. Det är i sig inte fel men vi låter fel känslor styra. Motsägelsefullt? Det är inte svårare än att beskriva det som att känslan av rädsla är starkare än känslan att göra det som är rätt. Du har nog, precis som de allra flesta gått med en känsla av att du ångrar dig. Något du sagt, något du tackat nej till, något du sagt ja till eller något du inte sagt. Anledningen till den känslan är feghet. Feghet är ju bara detsamma som att inte våga. Så återigen, modet behöver vara där. Du behöver utmana dina rädslor. Och så snart du gjort det så är du igång. Det handlar om de första trevande stegen. Väl där så är det dags att skaffa lärdomar. Du kan lära dig själv, du kan lyssna på andra. Det spelar ingen roll varifrån och du har också i det här skedet lärt dig att du vågar fråga. Allt du lär dig stoppar du i ryggsäcken. Det blir dina verktyg för hur du ska fungera i situationer av tvivel och hur du ska återhämta dig snabbt för att inte falla tillbaka i det undermedvetna förnekandet av dig själv. Autopiloten måste förbli avstängd. Du kan se den som din värsta fiende och bara genom att säga det till dig själv får du kraft och beslutsamhet. Jag bestämmer! Argumenten då? Ja, argumenten vi plockar fram är bara den lilla figuren på din ena axel som viskar allt den kommer på för att få dig att stanna i bekvämligheten, som berör dina rädslor. Den gör det svårt, grymt svårt. Men inget är omöjligt och allt kan lösa sig. Vissa saker lite större än andra och vissa saker kan ta tid och vara komplicerat. Det är inte omöjligt! Vill du inte förändra så låter du argumenten vara starkare än din vilja. Det är ditt val.

Jag låter saker ta sin tid. Det finns inga quick fixes. Jag fokuserar på nuet med sikte på något i framtiden. Något som blir vad det blir när jag är som jag är i något jag mår bra av. Jag släpper tankesnurrorna om det som ska komma. Jag accepterar att saker inte blir som jag tänkt mig i alla steg. Jag prioriterar att det jag gör är det rätta.

Vad är det du inte vågar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.