Att verkligen se, jag menar verkligen se.

För det mesta verkar vi inte veta vad vi ser.

När vi kommunicerar använder vi för det mesta både rösten och öronen. (uhum, det gör vi). Ljuden är fakta som öronen tar in och som hjärnan registrerar. Ljuden är ord och hjärnan tolkar orden. Ju äldre vi blir desto fler gånger har hjärnan via våra öron tagit in ord. Vi kan höra ord på olika sätt. I grunden har de väl egentligen samma betydelse men de kan betonas olika och användas i olika sammanhang. När barn hör orden startar en inlärning och självklart borde det betyda att hur man lär sig ordet så får det också olika betydelser. Faktumet kvarstår bakom ordet men vi tolkar dom olika. Hur vi själva uttalar dom med våra egna nyanser av känslor och humör kommer från hur vi själva uppfattade och fick lära oss dom. Tänk dig ditt eget namn och hur någon som är ömsint respektive arg uttalar ditt namn. Fundera igenom olika situationer och faser i livet hur vissa enkla ord med olika betoning betyder helt olika saker. Tänk på ordet bra. Du har just haft sönder något och hör orden ”Bra gjort!! Jämfört med hur du stolt presenterar något du just skapat och någon säger ”Braaaa gjort!! (att skriva ljud är kanske inte det lättaste…) Utan att tänka på hur du själv använder ord så är din inlärning att göra likadant. Alla har hört talas om babyspråk tror jag. Vi förställer rösten, rör på våra ansiktsmuskler och skapar miner vi sällan gör annars. Vi vill förmedla något och anstränger oss till max för att barnet ska förstå.

Vad jag är ute efter är att förmedla en enorm möjlighet att uppfatta, höra och förstå vad som egentligen förmedlas av andra. När vi bara pladdrar på utan att vara fokuserade så missar vi mängder av information. För det första så påminner jag om att ha autopiloten avstängd. Om vi kommunicerar på instinkt är det så mycket som går oss förbi. Så att finnas närvarande är väsentligt. Självklart inte alltid lätt och att övertolka allt som sägs under en dag skulle nog bli tröttsamt. Så de snabba meddelanden, enkla önskemålen osv behöver vi kanske inte fundera så mycket på. ”Kan du tända lampan?” betyder oftast bara att någon vill att det ska bli ljusare av en anledning. Anledningen är nog inte det viktiga. Men när en person försöker signalera behov av hjälp kan vi behöva lyssna på nyanser men kanske viktigast av allt att även använda ögonen. Vad ser vi för uttryck oavsett orden som hörs? I vår stressade miljö som går av bara farten så agerar vårt självskydd med snabba lösningar. Orden är fakta och vi svarar med fakta. Även om vi förnimmer en annan anledning till orden så kommer autopiloten att styra det till fakta. Den där snabba förnimmelsen om att det var något annat kan eventuellt lämna ett spår av att vi borde gjort något mer och lämnar ett sting av dåligt samvete eller liknande? Men vi har väl inte tid? Och så radas en massa argument upp av vårt självskydd som förklarar för oss att vi gjorde rätt. ”Det är ju inte mitt ansvar” ”Det är ju inte jag som orsakat det” ”Alla får väl ta ansvar för sig själva” etc.

Jaha, vad menar Royne idag egentligen? Well, för det första så är det alltid den egna självinsikten som kommer som nummer ett. Vill jag förändra mig själv? Vill jag utveckla min egen ”höghet”? Och om jag vill, vågar jag? Det handlar om samma principer jag skrivit om tidigare. Det jag reflekterar över idag handlar om kommunikation och hur vi med kommunikation kan bli bättre medmänniskor och göra skillnad. Så många har idag ett behov av att bli lyssnade på. Genom närvaron och att vi försöker se, verkligen se, vad personen mitt emot oss försöker säga så skapas relationer och tilltro. Att se är att tolka signaler, kroppsspråk och nyanser. Att se någon i ögonen och förstå om du uppfattar blicken på samma vis som du uppfattar ljudet. Ett skämt i en grupp kan sägas med ledsna ögon. Men vad betyder det? Någon som gett upp? Någon som vet att det inte är någon idé? Någon som vet att den blir bemött med sarkasm? En signal på att det finns en konflikt? Konflikter beror ju så ofta bara på missförstånd.

Genom att inte bara prata och försöka förstå vad som egentligen kommuniceras så är det ju lika viktigt att förstår olikheterna mellan människor. Det har jag också reflekterat om tidigare och ska inte fördjupa mig i nu men självfallet tycker vi olika pga erfarenheter från olika miljöer, arv, uppfostran, möjligheter och utmaningar i livet. Att intressera sig för kommunikation på det djupare planet gör att vi växer. Jag älskar att samtala med andra och försöka förstå. Om jag kan hjälpa genom att se så gör jag något gott. Att hjälpa behöver ju inte betyda att utföra åt någon annan. Att hjälpa kan så ofta bara vara att finnas där. Genom att vara den som lyssnar och ser så hjälper vi genom att vara stöd. Stödet behövs oftast för att få någon att våga. Så många gånger har jag bollat med människor som sökt stöd där de egentligen redan vet vad som behövs eller saknas. Problemet är den inre kompassen som inte riktigt fungerar. Man vet inte hur man ska göra och brottas med rädslorna som hindrar kompassens funktion. Lika många gånger handlar det om människor som befinner sig på fel plats och har fastnat för länge. Drömmarna ligger i malpåse och tron på sig själv har tonats ut. För att göra det än mer komplext är det inte ovanligt att en människa som befinner sig på fel plats eller hamnat i en konflikt, som någonstans förstått det och behöver hjälp med sin navigering, befinner sig i en miljö fylld av andra människor i exakt samma situation men att de andra inte har tagit steget för att göra något åt det. Det är autopiloter, rädslor och förnekelser delux. Nu beskriver jag ett worst case scenario men tänk dig exempelvis en sån arbetsplats där majoriteten mår sämre än dom borde, där deras egen situation projiceras som någon annans fel och deras självskydd radar upp argument för att inget beror på dom. Där står konflikterna på rad och ingen är någonsin glad. Allt som kommuniceras blir rollspel och konflikterna eskalerar när reaktionerna blir att ”alla andra är idioter”. En djupare förståelse skapar vänskap. Och i en vänskap kan små och enkla saker betyda enormt mycket. Att finnas som stöd och att ständigt hjälpa till att hålla rätt kurs behöver inte vara svårt. Det kan räcka med ett kort sms vid exakt rätt tillfälle så kan enorma skillnader göras.

Så genom att se, verkligen se och att använda dina egna förmågor att få andra att hjälpa sig själva så bidrar du till en gladare värld med positivare energier. Vem ser dig? Vem ska du se idag?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.