I gränslandet

Insikt, ljuset, sanningen, att bottna, sökande, frälsning, andlighet, universum, högre makter, religion, änglar, syner. Vad har orden egentligen för betydelse för oss?

Egentligen vet jag inte när jag börjar den här reflektionen vad jag är ute efter eller vad jag kommer att skriva. Det känns som jag vill se en frågeställning digitalt men vet att det inte går. Vissa tror inte på något utan vetenskap. Jag har aldrig riktigt tillhört den kategorin och är ganska öppen för vad som helst, låter alla ha sin egen åsikt och respekterar det. Och jag har alltid varit nyfiken och vill prova olika vägar. Men om vi betänker de olika orden som inleder inlägget så är det inga obekanta ord. Vi hör och ser dom dagligen på olika sätt. Personligen skriver och pratar jag om den inre resan som handlar om att lära känna mig själv, att ta reda på vem jag är, vad jag vill, vad som får mig att må bra, att förverkliga mig själv på något vis. Jag är ganska faktabaserad kring hur hjärnan fungerar och intresserar mig för hur vi kan styra vårt undermedvetna för att inte lura oss själva att falla i instinktens fällor. Det beror både på att jag själv drabbades av stressrelaterad ohälsa och ville hitta verktygen att hantera det men det handlar lika mycket om att vi gång efter annan ser hur viljekraft och jävlar anamma får människor att överlista både sjukdomar och död genom att följa råd utan att egentligen veta att det också handlar om tro. Vetenskapen ligger efter och lösningar blir inte accepterade. Men hur det undermedvetna fungerar är ett svart hål som jag tror vi bara är i närheten av att förstå. Genom att försöka förstå blir det också ett sätt att hitta argument att inte acceptera. Lite paradoxalt kan jag tycka. Och jag kan inte låta bli att tänka på att jag själv är på en resa som går framåt genom insikter, acceptans och medvetenhet. När jag pratar med andra om förändring lyfter jag alltid fram självinsikten och modet (alltså att utmana rädslor) och att ingen som inte vill bli hjälpt kan ta emot hjälp men att den som är den största hjälparen är en själv. Är du med? Om du inte vill något så blir det inte så. Simple as that. Allt du vill kan du alltså göra. Men det bygger på en ärlig vilja mot sig själv. Vi är vår egen största motståndare och vi är experter på att hitta argument att inte göra saker. Jag försöker aldrig övertyga eller argumentera för hur jag ser på saker. Jag kan dela med mig men möter oftast på att lyssnaren har sina egna argument mot att saker inte går att göra eller ändra. Det finns mängder av hinder. Det är bara individen själv som kan rasera hindren men med nyfikenhet och vilja så brukar starten inte vara så komplicerad. Det handlar om att våga och att utmana sig själv, dvs ”face your fears”. Men rädslan och tryggheten att stanna i sin komfortzon är extremt stark hos oss. Vi lutar oss mot vetenskap och fakta för att slippa blotta oss. Så ser jag iaf på saken.

Vad menar jag med rubriken? I gränslandet? Lite osäker för jag skrev det för att jag skulle det. Tror det handlar om att jag är nyfiken som jag alltid varit men att jag väldigt länge befunnit mig i gränslandet. Jag har en kod att knäcka, som ett mysterium eller en konstig rebus. Genom årtusenden har det funnits människor som varit andliga, övertygat religiösa, medium, häxor, trollkarlar osv. På skilda kontinenter. Vilket gör att jag inte tror att det vuxit fram från människan som sådan, alltså påhittat. Jag har genom åren haft en bild av att vi har det inom oss men så djupt att det medvetna inte accepterar det utan att vi fått en bild av något större. Nja, jag är inte övertygad vilket kanske är mitt problem. Jag har liksom inte knäckt den här koden. Under min egen resa vet jag att mycket handlat om att släppa kontrollen, inte vara så planerande och låta saker bara få liksom bli som det blir men med en egen tanke att känna efter vad jag vill mitt i det så jag kan göra mina val utifrån hur jag känner. Tror det kommer att ta en del tid men jag har inte bråttom. Det blir spännande att upptäcka några steg fram. Resan den fortsätter ju oavsett och jag kan bara ta ett steg i taget. Men åter till frågeställningen. Andar, finns dom? Vi säger att vi har en själ. Vi undrar var den tar vägen när vi dör. Många upplever deja vu’er och vi har alla någon i vår omgivning som känner att vi har döda med oss. Vi pratar om skyddsänglar och vi pratar om spöken! Varför? Många säger att det är humbug och flum. Det är ytterligare en skala där vi befinner oss på olika nivåer. Eftersom det finns många skalor och vi befinner oss på olika nivåer på de olika skalorna som blir det motsättningar inom oss. Vad ska du tro och vad ska du inte tro? Jag tror att vi är själar som lever många liv och har accepterat att just jag är en gammal själ men att i varje fysiskt liv så nollställs vi fast vi bär med oss mängder av erfarenheter djupt inom oss, låsta för vår medvetenhet. Den tron har jag inte delat tidigare vilket nog var meningen just idag som en del av att släppa taget om den kontrollerande jag. Det finns väl risk nu att någon slutar läsa men precis nu kände jag att det spelar ju ingen som helst roll för mig. Så jag försöker öppna sinnet än mer och sluta analysera. Jag vet att meditation, natur, lugn och ro, andning osv får mig att bli lugn och må bättre när stressignaler pockar på och i spåren av den positiva utvecklingen upptäcker jag nya insikter. Tidigare har jag skrivit om resan i resan. Det är nog så att det finns än fler dimensioner i detta. Tänk dig en resa i en resa i en resa. Det öppnar sig nya världar bara genom att inte inskränka sig och det pirrar av nyfikenhet som om att det inte finns någon återvändo. Det är bara att åka med och upptäcka.

Jag förstår inte det här men vet att jag varit nyfiken under många år och tänkt att ”det släpper väl?” Men inget kan släppa utan att vi själva släpper taget. Det är lite som att hoppa utför ytterligare stup och bara lita på att det inte är farligt. Rädslorna håller tillbaka och i mitt fall har det nog varit kontroll och en stor dos av påtvingad vetenskap. Jag ville också ha bevis. Men vi måste inte förstå allt. Det bara är så. De som stannar där får göra de. Det accepterar jag eftersom ingen tar sina första steg utan att själva ha viljan till det. Det ligger helt i våra egna händer. Denna nya nyfikenhet jag har öppnar sinnena än mer och jag både hör, läser och uppfattar signaler som kan vara vägledande (det där med resor i resor…). Det är bara att åka med och rätt som det är kanske jag fattar något nytt om mig själv och vart det tar mig. Jag tror nog att det här är en av mina mest oklara inlägg men jag fick till mig att jag skulle skriva det och det i sig tror jag är ett öppnande. Jag skulle kunnat skriva det bara för mig själv men det var inte meningen. Vet inte varför ännu men jag får väl upptäcka varföret lite senare!

Analyserande som jag är ändå vill jag runda av med att påpeka att då vi inte vet mycket om vår egen hjärna, utvecklingen av oss själva och att vi definitivt är lätta att manipulera så tror jag att vår fantastiska hjärna kan ge oss så mycket gott om vi använder den på ett bra sätt. Vi har alla världens smartaste dator med oss hela tiden men eftersom vi inte har någon instruktionsbok betyder det inte att vi inte kan lära oss att använda den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.