Vart tog alla vägen?

Om hur vi inte umgås. Och hur vi beter oss.

Jag har nog nämnt det förut men det är ett ämne som är värt att reflektera över. Känner du dig ensam på något vis? Men du upplever som att du ändå har hyfsad koll på din bekantskapskrets, vänner och familj? Du kanske också har koll i övrigt i området där du bor, vem som gör vad, vad grannarna håller på med, vem som behöver vad, säljer vad, vilka djur som är bortsprungna? Och gamla klasskamrater du inte träffat på 20 år har du koll på vad de åt till middag igår? Och själv har du en känsla i kropp och själ som är svår att definiera, nån sorts kravbild att du behöver prestera, fixa, resa och visa vad just du sysslar med? För inte ska vi vara sämre än någon annan? Ja, det är sociala medier jag skriver om. Inte så svårt att lista ut men det är ett fenomen som påverkar oss så mycket mer än vad vi tror. Själv har jag både tagit pauser och helt lämnat men återkommit med nytt förhållningssätt. Men mellan varven märker jag hur dragningskraften lurar min autopilot att starta och jag halkar in i gamla mönster. Vad är det som egentligen gör att vi använder sociala medier? Främsta orsaken är att ”alla andra gör det”. Vi hör argument i överflöd varför det är bra. ”Man har koll”, ”det är praktiskt”, ”enkelt av än den ena eller andra orsaken”. Jag klankar inte ner på någon för jag tycker själv att det finns nytta med det. Men en av de stora baksidorna är att människor inte pratar och umgås på samma sätt som förr. Digitala plattformar tar över. Vi skickar hellre ett sms än ringer. ”Det går ju snabbast så”. Dessutom, om vi lägger ut livet i ett flöde så vet ju alla ändå vad vi gör. Visst är det en underlig utveckling? Vi människor är ett flockdjur och har sociala behov och vi anstränger oss omedvetet för att undvika just det, fast ändå inte. Men förstår vi själva om det fungerar? Jag har svårt att se den digitala världen som ett substitut till verkligheten men förstår att den kan vara ett bra komplement. Jag pekar inte finger nu för jag beskriver i grova drag även mig själv.

Vi stressas av tekniken utan att kanske förstå omfattningen likväl som det skapar beroenden som vilken drog som helst. Och beroendet tar över det sociala umgänget. Vi stänger in oss. När programmet är slut, maten är uppäten, reklamen börjar och t o m mitt under samtal så åker lurarna fram och ögonen stirrar in i skärmar. Inte för att det är något viktigt man väntar på utan bara för att se om något nytt har hänt. Hjärnan får en kick av både roliga saker och gillningar. Mer än att kanske sprida något som är intressant handlar det om att att få så många gillningar och kommentarer på det som lagts upp i kombination med att hela tiden vara ”i fas” och ha scrollat genom allt nytt som dykt upp. När vi inte ser några nya inlägg så kan vi kolla om det kommit något mail och har det inte det eller när den reklam som kommit är raderad så kollar vi in några nyhetsappar eller vädret för dagen en femte gång. Jag får ju inte missa vad som händer! Det låter kanske som jag raljerar men detta är verkligheten för många idag.

Alla intryck som hjärnan får av den digitala världen stressar oss. Intrycken blir en samlad sanning. Alla positiva inlägg, alla semesterbilder, god mat, snygga bilar, målade hus får oss att tro att alla gör allt det samtidigt. Det är ju inte sanning, det vet vi, både du och jag. Men våra hjärnor tror det och utan ett medvetet tänkande så skapar det en form av ångest att alla andra är bättre, hinner mer och verkar så framgångsrika jämfört med mig själv. vi sorterar inte ut att det vi ser är hundra enskilda saker. Vi ser det som en total bild som gör alla hundra sakerna Vi får prestationsångest utan att förstå det och av det mår vi dåligt och sen förstår vi inte varför vi lätt blir arga, trötta, ledsna och tappar lust till olika saker. Betänk att vi också peppras med negativa intryck. Nyheter idag är 99% negativt och samma effekt blir det av detta. Rapportering av organiserad brottslighet, inbrott, olyckor, rån, mord, politiker som tar snedsteg får oss att tro att det bara är så, hela tiden! Återigen så vet vi egentligen att det inte är så men i en situation när vi redan mår sämre än vad vi borde så ger hjärnan ett intryck i ilskan att ”allt går åt helvete” och vi tänker inte efter när vi kastar skulden på någon för misären. Därur växer retoriken fram och vi ser en konsekvens av att oron i världen ökar och extremism av alla de slag får fäste. Vi behöver ju hitta en gemenskap någonstans. Färgstarka världsledare får makt, inte för att de har alla med sig utan för att de har lyckats väcka ilska och pekat ut vem som är den skyldige till varför just du har det som du har och grupper ställs mot varandra utan att själva förstå det. Massor av autopiloter som inte tänker efter själva låter sig styras som i en masspsykos.

Nu ska jag vända tillbaks från världsomspännande effekter till lite mer konkret och nära. En annan sida av hur hjärnorna påverkas och gör oss trötta är att vi kapslar in oss. Enkelheten att kommunicera digitalt ersätter det fysiska mötet. Vi träffar människor vi arbetar tillsammans med eftersom vi ”tvingas till det”. Helt enkelt för att vi åker till jobbet. Men efter jobbet så saknar vi orken och tiden till annat än oss själva och ”allt” vi ”måste” hinna med innan vi går och lägger oss. På jobbet eller skolan så träffar vi alla andra som de facto mår som oss själva precis som på vår fritid. Vi accepterar varandras beteenden för att vi känner igen oss och ingen orkar riktigt ta tag i eller börja göra förändringar. Så det blir som tysta överenskommelser istället och de som faktiskt försöker kan istället bli lidande när man möter på motstånd och argument som försvarar eller förvårar förändring. Det blir en negativ spiral eller kanske i bästa fall ett moment 22? Tidigare har jag skrivit om skalor och det är viktigt att poängtera att det självfallet är olika grader av detta. Men när det går riktigt långt så blir det också riktigt allvarligt. Jag vet inte om det egentligen finns någon ”point of return” men det blir garanterat en kraftig uppförsbacke till förändring ju längre det gått på skalan.

Spontana besök känns fjärran idag. Jag tror inte jag är ensam om att känna att man tränger sig på om inte en träff eller ett besök är planerat. Spontanitet förutsätter att något annat kan ersättas. Vi har ju ständigt något framför oss, något planerat, viktigt ”måste” och dyker det upp ett spontant besök mitt i detta så rubbas våra planer och det vill vi ju inte? Så ska man träffas så planerar vi för det. Egentligen hade vi behövt göra något annat men vi ”behöver” ju ses ibland så då får det bli så. Observera att jag hårddrar detta men det är för att väcka tankar. Hur beter jag mig själv? Hur vill jag bete mig och hur vill jag att det ska vara? Är det jag själv som styr över vad jag vill? Är det jag ser i min omgivning ok eller skulle jag egentligen vilja opponera mig och skapa förändring och få saker och ting att upplevas gladare, mer harmoniskt och vänligt?

Den digitala världen är en del av vår värld. Vår hjärna är en del av oss. Utvecklingen går fort och jag tror det är viktigt att vi förstår hur vi själva fungerar och hur vi påverkas. Vi behöver veta vad vi värdesätter och vara rädda om det. Vi behöver vara medvetna. Jag brukar vara tydlig med att göra vad jag kan för att inte ta saker personligt. Andras beteenden skapas av hur de mår. Ju mer jag tänker på den sociala förändringen försöker jag också vara medveten om att jag inte ska ta det personligt. Visst kan det vara så att det finns människor som inte alls har lust att umgås med mig men nånstans tror jag ändå inte att det beror på mig när jag ser denna fråga så bred och i många fall tydligt. Men jag kan inte undgå att ställa mig frågan. Vart tog alla vägen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.