Varför ska det vara så svårt?

Kan man uttrycka det så enkelt som att allt som inte fungerar beror på relationer som inte fungerar som leder till att vi inte ”vill” få det att fungera? Fundera lite på det. Jag reflekterar över faktum och om teorin kan appliceras på allt, det återstår väl att se när vi funderat klart. Relationer handlar om kommunikation. Kommunikation handlar om att uppfatta och förstå, om att att ge och blivit förstådd. Se dig om. I din familj, med dina grannar, med ”folk på jobbet”, kring föreningslivet, i butiken, på verkstaden, på tv, på nätet…ja, var som helst. En konflikt av något slag som uppstått, den typ av konflikt som är sprungen ur en bagatell , verkar i stort sett alltid uppstå pga missförstånd i kommunikation i kombination med rädsla. Om vi inte förstår är det lätt att uttrycka det på något annat sätt, te x med lite ilska? Vårt självförsvar träder in och för att ”rädda vår heder” säger vi något om den andre. ”Den fattar inget”, ”Den är inkompetent”, ”Vissa verkar anställa vem som helst” osv… Små skitkommentarer för att på något vis dölja våra egna tillkortakommanden.

Det som sker, sker under vår egen radar. Subtilt programmerande som sker i vårt inre och som vårt medvetna jag inte uppfattar pga att den ständiga autopiloten drar oss vid näsan. Vi reagerar allt som oftast spontant, instinktivt och för snabbt. Mitt i detta förnimmer vi att det kanske inte alltid är rätt, att det sticker till en känsla av att vi kanske oförrättat någon men lika snabbt dyker det upp försvarande motattacker. Var kommer detta ifrån? Varför har våra hjärnor en funktion som motarbetar relationsbyggande? För när tvivlen börjat gro är det grymt svårt att backa. Och ju längre tiden går desto mer verkar det upplevas omöjligt. Så, ja bagateller kan orsaka krig. För vem ska ta första steget? Vem ska ses som den som verkar svag? Är det beteendet ett kvitto på att den andre är starkast? Varför förutsätter vi att ”motståndaren” ska hånle bakom vår rygg och berätta för alla andra att vi var den svaga, som gav med sig och ”förlorade”. Visst låter det ganska korkat när jag beskriver det så? Men tycker du att jag har fel? Jag tycker ju inte det själv och för mig handlar det om att stanna upp, att se saker ur en annan vinkel och att vilja ”lösa upp” och ordna till gnisslet, smörja upp maskineriet och få fler att förstå att det handlar om att gå in i sig själv och bestämma. Bestämma sig för att vara stark och att vara snäll. För är man stark måste man vara snäll.

Det låter lätt, det gör det alltid. Men hur omsätter man något sånt här till verkligheten? Ett sätt är ju att själv vara den som börjar med att säga att vi behöver lösa en gemensam utmaning. Att konkret bara titta på konsekvenserna av handlanden, inte gräva i varför handlandet finns där. Fråga hur du kan underlätta för den andre. Vad kan jag göra? Städa framför egen dörr. Utgå från att ditt beteende speglas. Människor påverkar varandra. Du påverkas av andra. Vill du påverkas av den som du idag inte gillar? Spelar ingen roll vad du vill. Du påverkas även av den du inte gillar. I ditt undermedvetna! Vi svarar med samma mynt om vi inte tänker efter före. Våra spontana reaktioner är att slå tillbaka. Det är kanske därifrån uttrycket ”vända andra kinden till” kommer ifrån. Det är lite taget ur sitt sammanhang och begriper vi inte spelet runtikring slaget mot första kinden så slår vi självklart tillbaka!

Du bestämmer själv i ditt medvetna hur du vill vara. Hur du är påverkar hur du mår. Vill du må bra så rannsakar du dig och lyfter fram orsakerna till att du inte befinner dig där du är. Nu kommer rädslorna tillbaka. Nu pirrar det i magen igen. Nu är du på väg utanför din komfortzon igen. Nu står du där igen och vågar inte ta första steget på din resa ut i det ”okända”. Varför ska det vara så svårt? Högst upp i texten skriver jag att vi inte ”vill” få det att fungera. ”Vill” betyder egentligen VÅGA… och det kommer tillbaks till vår autopilot, till vårt undermedvetna självskydd. Jag har makten över mig själv genom medvetenhet, om jag väljer att ha den. Väljer jag bort makten betyder det att jag överlämnat den till mitt undermedvetna som får bestämma. I båda fallen så har du ändå makten kvar men det är ditt eget val vad du vill göra med den. Att vi människor är konstruerade på det sättet är helt otroligt på ett sätt. Om vi också förstår hur våra hjärnor fungerar så har vi ett verktyg som kan uträtta i stort sett vad som helst. Människosläktet har utvecklat samhället, rest över okända hav, bestigit de högsta bergen, flugit till månen, tagit kontroll över eld, uppfunnit allt från hjulet till intelligenta robotar. Vilka människor har gjort det? Jo, människor som du och jag. Men det måste vara människor som knäckt någon kod. Eller? För inte är det väl någon skillnad på människor? Inte hur vi är uppbyggda eller skapade iallafall. Skillnaderna beror på beteenden. Beteendena växer ur miljö, kultur och arv. Alltså låter vi annat forma oss. Och om vi nu har formats till något som placerat oss i en situation vi inte trivs i?

Det låter så enkelt. Men det är enkelt också. Första steget är enkelt. Hemligheten är att verkligen förstå att det är ett första steg och att det inte finns en genväg till målet. Tålamod. Du kommer att nå fram. Bara du vill. Bara du bestämmer dig. Och gör det nu. Det finns inget att vänta på. Skjut inte upp. När du väl byggt upp startladdningen så tryck på knappen. Om du väntar till imorgon så har det undermedvetna, din autopilot, tagit kommandot igen och sått tvivel starka nog att få dig att stanna där du är.

Var stor, var stark, bestäm själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.