Tillfälligt ute!

Fram till minst sista maj har jag fullt upp! Jag fick ett uppdrag som HR-chef i en interimsroll på heltid ca en timme hemifrån så det blir långa dagar. Därför väljer jag att inte känna press att vara så frekvent på bloggen en period!

Där jag hoppat in har dom ett glapp mellan nuvarande HR-chef som slutar om en vecka och en pågående rekrytering som tar några månader. Det blev rakt in i hetluften med introduktion varvat med skarpa ärenden och förhandlingar direkt. Arbetsplatsen är ganska stor med över 600 anställda och årets lönerevision är kanske den viktigaste uppgiften jag ska vara delaktig i parallellt med att stötta säkerhetsarbete för en säker arbetsmiljö. Det är väldigt spännande och stimulerande samtidigt. I och med att jag är där tillfälligt är inte tanken att jag ska driva förändringsarbete men jag kan ändå föreslå, observera och utmana. Mycket av det jag skriver om i mina reflektioner använder jag skarpt dagligen. Det handlar mycket om interaktioner med andra människor såklart och på en så stor arbetsplats är samhället väl representerat och jag möter all sorters profiler. Så jag ser med fördel fram emot att få praktisera mina teorier!

Det kanske mest tydliga jag ser är autopiloter… människor som är stressade av att uppleva att ständigt sitta i möten. Det är inget unikt och är samma jag tycker mig se och höra av många nuförtiden. Där har vi ett tydligt exempel på att ”härvaro” saknas. Man är fysiskt närvarande men någon annanstans i det mentala. Jag ser också exempel på hur man gör som man alltid gjort vilket är en typiskt autopilot, eller hemmablindhet om man så vill. Det finns goda möjligheter att skapa reflektioner över alternativ som kan förbättra. Det finns väldigt bra planer för utveckling av t ex ledarskap och ordning och reda och jag vet hur svårt det kan vara och vilken tid det kan ta att skapa förståelse och få med alla på tåget. Förhoppningsvis är detta områden jag kan bidra till med utifrånögon under våren. Men som sagt, man har kommit en god bit på vägen och det är en hög ambitionsnivå! Kul att få vara i en professionell miljö!

Själv har jag sovit väldans gott om nätterna. Dagarna har formligen överöst mig med ny information och jag får anstränga mig för att bibehålla skallen i nuet och verkligen ta en sak i taget! Efter tre dagar slog det mig att det fortfarande var första veckan. Det kändes som två veckor! Så jag hoppas på din förståelse att jag behöver prioritera bort bloggen lite. Känner jag att jag har energi i veckorna kommer jag definitivt att vilja skriva fast till en början är planen att göra det på helger.

Det är riktigt härligt att få njuta av riktig vinter. Köldgrader och snö, skottning och slungning! Och ljuset om dagarna som bara blir längre nu är fantastiskt härligt! Tyvärr finns det en baksida med snön och det är att många är irriterade och trötta på vintern hur lite vi än kan påverka att det är vinter. Nu sitter jag i rätt mycket trafiken igen och det är för många som lämnat hjärnan hemma i hallen. Det är ju olyckor dagligen och det är inte förvånande när man ser hur bråttom en del ska ha. Och sen slutar det med att de inte kommer fram alls. Sorgligt och ledsamt. Tänk om alla kunde tänka på sina närmaste. Tänka tanken att komma hem hel varje dag och inte ta dom där onödiga riskerna. Riskerna är dessutom något som andra utsätts för vilket betyder att hur försiktig man än är själv så kan du inte lita på andra i trafiken. Det kan vara en bra och enkel övning att reflektera med andra om och ta upp det där med autopiloten som behöver stängas av.

Är det någon som funderat över varför vi blir sämre och sämre på att träffas ansikte mot ansikte nuförtiden? Eller att för att vara spontan behöva planera det i flera veckor? Det är tillbaka till att vi trots 24 timmar per dygn upplever att vi inte hinner. Tiden är alltid fylld, det är ett faktum eftersom tiden ständigt går framåt och även om vi inte gör något så fyller vi alltså tid med, just ingenting. Men under ”ingenting-tiden” har vi perioder där vi vilar. Åtminstone tror många att de vilar. Fysiskt kanske men inte mentalt. Om vi inte får den mentala vilan så fortsätter hjärnan att uppleva att man inget hinner, att ständigt vara upptagen och därför bara inte klarar att ”fylla på med ännu mer saker att göra”, såsom att vara social. Ponera att du och alla andra skulle lyckas stänga av autopiloten, ta besluten i det medvetna och därmed stänga av ”surret” som pågår i skallen, alltså surret som betyder grubblerier. Grubbleri är ett virrvarr av tankar som inte sorteras. Utan sortering så snurrar de kvar därinne. Tänk dig en virvelvind innanför skallbenet. Tänk gärna en kraftig virvel, typ orkan. Med den bilden på näthinnan som jämförelse med hur vi är med autopiloten på så kan man vakna till och se nyttan av lugn och ro i skallen.

Nu ska jag ut i köket och mysa. Jag älskar att laga mat och sen få bjuda andra. Det bästa med att laga mat själv är att det är jag som bestämmer hur det ska smaka! Ha en fortsatt härlig helg, ta hand om dig och de dina och kom ihåg: Var medveten!

#stängavautopiloten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.