10. Våga vara svag och bli stark på riktigt! – Om att släppa kontroll

Bilden är från Trysil från perioden när jag mådde som sämst. Du ser hur vackert det var! Men jag kunde knapp njuta ens av den vyn. Att jag väljer just denna bild är pga mitt beslut där och då, att våga visa mig svag. Och det har gjort mig stark igen.

Att jag uttrycker mig med ”våga vara svag” eller våga visa mig vara svag, handlar om vår egen bild av svaghet. Det här är inte bara något jag, eller vi som ”sprungit in i väggen” behöver eller kan använda oss av. Det är något alla kan göra. Men för att ge lite bakgrund så visar det sig att människor som drabbas av utmattningssyndrom eller stressrelaterad psykisk ohälsa, ofta är personer som är högpresterande, lojala, hjälpsamma och som alltid vill göra sitt bästa. Den typen av beteende ser ju även omgivningen och en bild av en person skapas att den är väldigt stark, pålitlig, levererar, är kunnig, trygg, en sån som man kan vända sig till, o.s.v.

Om vi lägger ihop de personliga egenskaperna och omgivningens framväxande bild av en så innebär det ju också att det över tid formas en självbild. Jag tror att alla har samma självbild kring detta även i de fall man inte vill eller våga visa den utåt. Så självbild och vad omgivningen ser kan vara rena Dr Jekyll och Mister Hyde.

Självbilden jag syftar på är ”stark”. När det väl gäller så vet vi vad vi kan. Det paradoxala är att vi kan inte själva förstå vad som sker när vi plötsligt börjar må dåligt, inget är roligt, orken försvinner, vi blir arga, frustrerade, tycker att alla runtomkring beter sig som idioter, just för att ”jag är ju stark”. Det undermedvetna arbetar vidare med samma inriktning som alltid, påminner oss ständigt om att vi är starka, vi kan, vi ger inte upp…vi är INTE SVAGA! Men i dagens samhälle, med det höga tempot, med alla måsten, alla gånger vi säger Ja fast vi vill säga Nej, med en miljon intryck om dagen från morgon till kväll, alla beslut som ”måste” tas. Där och då hamnar vi i en spiral. En spiral som inte ger oss återhämtning. Jag har tagit upp detta tidigare och återigen hänger det ihop med autopiloten, omedvetna val och att vi inte tillåter oss att stanna upp, reflektera, ifrågasätta vårt eget beteende o.s.v. Vi bara gör, utan att tänka. Vi tror vi tänker när vi säger att vi måste göra det hursomhelst, för ingen annan gör det åt oss och vi förväntas göra det… Det behöver du fundera igenom igen hur just du är. Gå gärna tillbaks och läs de tidigare inläggen. Hitta de pusselbitar som du kan relatera till, som du kan uppleva vara de första stegen.

Så, svagheten då. Vad gör jag konkret? Ja, det viktigaste är att erkänna för sig själv att det inte är svaghet att visa känslor. Det är inte svaghet att be om hjälp. Det är inte svaghet att berätta att man är slutkörd, trött eller less. För att få till en förändring och utvecklas så behöver vi också starta resan. Ja, den på tusen mil som börjar med ett steg. Stanna upp, känn efter och fånga tanken som skapade känslan, kartlägg det som du känner får dig att må bra och tillfreds med dig själv. Vi är tillbaka i mantrat som du märker och denna text om svaghet är egentligen inget annat än en annan vinkling på exakt samma saker jag nämnt tidigare.

Tänk nu tanken att du tänker bli bättre på att visa känslor, att berätta vad du egentligen tänker och vill. Det är en typiskt situation där pirret kommer tillbaks, det blir obekvämt, du bygger upp omedvetna bilder av skräckscenarios, du tänker på vad andra ska tycka när deras bild av dig förändras från en stark till svag person? Grejen är att det är bara du som tänker så i ditt undermedvetna. Säg mig varför någon endaste människa som betyder något för dig, ska tycka att du är svag! Vi är i essensen av den personliga utvecklingen. Du bestämmer och du programmerar dig själv. Du tar själv kommandot. Genom att du ständigt stannar upp och inte tillåter autopiloten att bestämma så kommer du steg för steg att höja ribban och utvidga din bekvämlighetszon.

Den starka självbilden kan upprätthållas genom att man behåller kontroll. Alla har hört talas om kontrollmänniskor. Vi är nog alla till mans lite av kontrollmänniskor fast på en skala såklart. ”Ensam är stark” (?) Nja, det vet jag ju inte men det är ett uttryck och ”själv är bäste dräng” är ett annat. Innebörden är väl detsamma. Att vi gör saker på eget vis för då blir det bäst. Den kan du reflektera över. Spelar det någon roll hur något görs så länge slutresultatet blir ungefär som det var tänkt? Nej, självklart inte. Men det är typiskt en sån sak som vi låter autopiloten sköta. Stäng av den och se vad som händer. Släpp kontrollen och låt andra göra på sitt vis. När du ser resultatet kommer du ganska snabbt att förstå. Och vilken lättnad som uppstår! Tänk att andra också kan! Då kan jag ju kanske fråga om andra saker också. Och jag får luft under vingarna om jag inte måste göra allt själv!

Nu är jag tillbaks till bilden från Trysil. Jag mådde som sämst men bestämde mig för att ta hjälp. Jag sa ja till att följa med en kärntrust som ansåg att jag behövde det och jag gav mig hän fast jag egentligen vill ligga hemma och tycka synd om mig själv och grubbla utan att komma fram till något. På denna resa mådde jag så dåligt jag behövde utan att visa några fasader. De andra hjälpte mig på alla sätt och vis genom att faktiskt tänka åt mig. Och de gjorde ett kanonjobb. Jag tog ju faktiskt fina bilder och jag kunde faktiskt njuta för stunden eftersom jag stängde av tankarna på allt annat runtomkring, alla måsten, alla oroshärdar för framtiden, för jobbet, för hemmet, för familjen. Jag stannade upp och tog hjälp. Jag behövde inte anstränga mig och slösa den lilla energin jag hade på att upprätthålla en felaktig bild (fasaden) av mig själv. Där och då startade resan tillbaka, till där jag sitter nu. Det var ingen runt mig som tyckte jag var svag. Hursomhelst ingen som inte betydde något för mig. Det finns alltid förväntningar från något håll och från någon som verkligen inte förstår ens situation. Men dessa betyder inget för dig. Förhåll dig på det viset. Det du inte kan påverka ska du inte lägga energi på, det är vi kanske eniga om redan? Lika lite som du kan påverka att det snöar ute, kan du påverka vissa strukturer i samhälle och arbetsliv. Skit i att ta dom striderna! Du förlorar. Helt enkelt för att du kan inte ta den striden ensam. Du är en del av något större (tidigare reflektion) och sådant hanterar vi på andra vis. 

Styrkan i att vara stark kan alltså beskrivas helt annorlunda mot hur vi tror att vi uppfattar det. Även här är jag övertygad om att vi har en skala och vi är självfallet olika som personer ur det perspektivet. Budskapet är att du själv identifierar det du definierar själv som att vara stark, (dina måsten och skyldigheter…) och självfallet stannar upp, ifrågasätter, tar nya beslut och därefter tar nästa steg på resan. För varje steg blir din kompass enklare och enklare att hantera. Riktningen blir enklare och enklare att ta ut och till slut så navigerar du enbart med din inre kompass som alltid kommer visa dig rätt väg. Dvs när du har tagit kontrollen över ditt eget liv och lever det som du vill.

Var ”svag”! Bli stark! 🙂

En reaktion till “10. Våga vara svag och bli stark på riktigt! – Om att släppa kontroll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.