9. Tas du för givet, eller tar du för givet? – Om vänskap

Ett personligt område som är svårt att ta sig an handlar om relationer. Jag menar då vänner, familj, nära släktingar eller vilken relation du själv tänker på.

Relationer kan skapas ur alla möjliga situationer. Vi föds till dom och vi lever oss fram till dom. Många gånger är det slump. Vi träffar vänner genom familjen, som barn på vår första dag i en skola, på arbetsplatser, inom idrotten, grannar osv. Vi får vänner genom andra vänner. Relationer skapas genom möten med andra människor i massor av olika sammanhang och vissa människor fattar vi tycke för. Vi upplever ömsesidig uppskattning, vi delar värderingar, vi har gemensamma mål eller intressen och vi kan hitta många fler exempel på varför vi träffas.

Vi har behov av att få uppskattning, vi har behov av att känna oss behövda, vi har behov av att bli sedda. Vi är flockdjur och därför har vi en medfödd önskan om att tillhöra en flock. Nu lever vi inte helt naturligt i flockar som andra arter men vi känner ändå en omedveten skyldighet att vara lojala och vår flock blir de vi känner. Låter det konstigt? Jag tror inte du tycker det. Vi kanske inte reflekterar över det men när du tänker på det så känns det kanske logiskt?

Till ämnet, till rubriken och kärnan i min reflektion. Om du använder resonemanget jag beskrev och tänker på dina relationer, kan du komma på tillfällen när du blivit besviken, förbannad, ledsen över att ha kommit överens om något med en kompis, syrra, brorsa eller någon annan? Det kan ha börjat med att ni tidigare i veckan kom på att ni skulle träffas en kväll senare och göra något, ta en fika eller gå på bio? Du bokar in det och säger nej till annat, du planerar kanske att någon skjutsar dig, att dina barn behöver anpassa sin dag till dina planer eller vad som helst som handlar om att inte bara du berörs. Dagen kommer och du är förberedd, just som det kommer ett sms eller samtal från din vän att det uppstått förhinder, ”Kan vi ta det en annan dag?”. ”Ja, självklart!” svarar du…

Vilken känsla uppstod hos dig? Övergiven? Bortprioriterad? Sviken? Har det hänt förut med samma person? Det är kanske den viktigaste frågan – ”Har det hänt förut?” Finns det mönster? 

Känner du igen det? Jag tror att alla känner igen det men vi har en reaktion på detta där vi lyfter fram argument som ”Ja, men det är ju inte alls något konstigt, Hen gör ju så varannan gång” ”Nu fick jag ju tid till annat” etc och du tar också t.o.m personen i försvar när andra säger till dig att det inte är ok? Exemplen kan vara många men det är principen jag reflekterar över. Det är din känsla som är kärnan och vad kan du göra? När vi har bra relationer och många vänner så prioriterar vi inte detta alls. Jag brukar prata om vänner eller bekanta med mina barn. Vad jag menar är att vännerna är de som betyder något när det väl gäller. Dock ska man inte vara för snabb att kategorisera, man ska bara vara medveten om det. Våra beteenden visar vilka vi anser vara vänner och de kan dyka upp från oväntat håll den dagen det verkligen gäller och den du trodde var din bästa vän lyser med sin frånvaro. Vi kan ju umgås jättemycket med, eller haft mångårig kontakt en person och alla tror att vi därför är de bästa vännerna. Alla inkluderar dig och din vän. Hänsynstagande som vi människor är, vill vi heller inte tränga på eller tränga oss in. Detta gäller kanske oftare barn och ungdomar men vad jag menar är att de äkta vännerna är de som kliver fram när vi behöver det. Och under tiden lever vi med relationer som egentligen kanske inte är de som vi helst vill ha. Det låter kanske knepigt och du undrar varför men vi är tillbaks till den enkla människan som går på autopilot och går den enkla vägen för att slippa känna rädsla över att göra sådant vi egentligen vill. Vi stannar inte upp, vi ifrågasätter inte oss själva och vi stannar i vår bekvämlighetszon. Vi höjer inte ribban! Men genom att ta dessa tämligen okomplicerade steg så mår vi ju bättre! Jag återkommer till detta gång på gång eftersom jag bevisat för mig själv att det fungerat och jag vill dela med mig av verktygen.

Det jag tänker här är inte att du ska läxa upp din kompis som behövde prioritera något annat. Självklart skadar det inte att berätta hur du upplever det, i det fall det faktiskt är återkommande. Men jag tycker vi kan börja hos oss själva. Vi kan fundera på vilka som vi vill vara vän med. Du kanske har någon person som ”försvunnit”, det liksom bleknade bort, eller tog abrupt slut pga en flytt? Vi kan fundera på de relationer vi har idag. Är de betydelsefulla? Får jag energi eller något tillbaka? Är det bara givande och inget tagande? Känner du någon som bara hör av sig när de behöver dig eller din hjälp? Och du ställer som vanligt upp men känner efteråt att det egentligen inte var vad du ville? När ska du bli erbjuden något tillbaka? Sen vänder vi på det och du funderar på om du gör så mot någon annan? Beter du dig på ett sätt du själv inte skulle vilja att någon annan beter sig mot dig? De flesta tror jag inte tänker i dessa banor. Vi har en förmåga att ducka och omedvetet tänka att det bara får rulla på. Men tänk om du själv börjar att sortera och fokusera på bra relationer? Att fyllas med energi i relationer isf att dräneras? Det börjar hos dig själv. Börja med och sluta med. Börja lev efter hur du själv vill att andra ska vara mot/med dig. Sluta med det omvända. Kommer du ihåg ”strumpan” i tidigare exempel? (Droppen som får bägaren att rinna över när vi låter skitsaker bara fortsätta för att vi inte vågar ta upp det efter så lång tid). Jag är säker på att du har en kompis som har ett visst beteende som du faktiskt inte uppskattar (som ofta ställer in i sista stund). Du kanske uppskattar allt annat hos den personen? Kasta inte bort det! Jag är inte ute efter en revolution där vänskapsband bryts 🙂 Nej, jag menar att du ska ta upp det på ett sätt där du beskriver hur du känner när det sker.

Relationer kan upplevas svåra men egentligen är det väldigt enkelt om vi bara åsidosätter rädslorna (din undermedvetna självförsvare som bygger upp otäcka scenarios…). Vad är det värsta som kan hända? Troligen bara att relationen blir bättre och skulle det bli det omvända så kanske det egentligen bara bevisar att det är en vänskap som inte betydde något. Ja, å ena sidan ledsamt förstås, då vi människor vill inte bli lämnade. Men å andra sidan ger det dig utrymme att istället bygga upp eller återuppta relationer du önskat men inte tagit tag i. Troligen är anledningen densamma, att du inte vågat pga av dig själv, ditt inre, ditt undermedvetna, din bekvämlighetszon. 

”A friend is someone who gives you total freedom to be yourself”

Jim Morrison

Vilka är dina vänner? Vem vill du vara vän med! Det ligger i dina händer 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.