Det har blivit svalare ute

Ur arkivet för ”Reflektioner från förr!”

Skrivet 2002 i oredigerat skick. Jag skrev texten på sommaren när dagen efter en mycket varm kväll i södra Dalarna. Själv tycker jag att texten är aktuell som att den nästan var skriven idag. Den bör nog läsas mer som en krönika än en ”Reflektion av Royne”. 

Värmen igår kväll var så osvensk. Det är inte längre som förr. Allting förändras och minnena från barndomen stannar vid ett minne. Det svenska ska fortsätta vara svenskt men gränserna har suddats ut och vi lever I ett globalt samhälle.

Vi ska anpassas men vi hinner inte med. De olika faserna I människans utveckling ska man bara gå igenom men vem har hittat på dessa faser egentligen? Vid en viss ålder ska man bestämma vad man ska bli. Sen ska man bilda familj, skaffa hus, barn, sommarstugor och se till att man har ett jobb med trygg inkomst för att kunna försörja sin tillvaro. Självklart, det kan ju tyckas skönt, att det redan finns en mall att krypa in I och hela samhället har ju varit anpassat för just ett sånt leverne. Alla pratar om den mångkulturella revolutionen men måste inte mallen göras om? Vårt ”folkhem” och den ”sociala tryggheten” I all ära men vi är ju faktiskt medvetna om det nya ”världshemmet” och den sociala tryggheten måste väl då också stöpas om? Vi kan inte rädda världen hur mycket vi än försöker. Det är balansen som vi är tvungna att hitta. Samhället består idag till stora delar av nya svenskar som både försöker och inte försöker finna sin roll I den nya världen. Likaså har vi ”gammelsvenskar” som inte vill eller försöker. Vi har ju vår sociala trygghet!

På våra arbetsplatser ser vi också den tydliga förändringen av globaliseringen. I utvecklingsländerna, till skillnad från oss I Sverige, finns en enorm vilja till förändring. De anpassar sig snabbt och det talas om demokrati och västvärld. Vårt drag är att platta till organisationerna och effektivisera processer för att minska kostnaderna. Det medför en hårdare press. Arbetslösheten ökar när företagen skär I personalstyrkorna p.g.a. ”arbetsbrist”. De som blir kvar ska utföra mer arbete för samma lön. Skatteintäkterna från arbete minskar och räcker inte till för att upprätthålla vår sociala trygghet. Följden blir att politikerna måste få in pengar på annat håll. Det uppfinns nya skatter och skatter på skattade pengar. Företagen ska dra sitt strå till stacken och utsätts för högre skattetryck och pressen ökar på de anställda. Följden blir att tillverkning till slut flyttas till utvecklingsländerna, som hurrar och fortsätter att förändra och utvecklas och konkurrenskraften ökar återigen.

Konsultföretagen ”ploppar” upp och nu ska alla börja med effektiviseringsåtgärder. Vi pratar om målstyrning, inflytande, medbestämmande. Vi ska sudda ut de fackliga gränserna och ”hand I hand vandra mot nya tider”. Men effektiviseringen är ekonomisk och fortfarande är människorna resurser som ändå inte får påverka det som är viktigast för dom själva. Vad händer då?

Den svenska avundsjukan parallellt med oviljan, eller rädslan, för förändring sätter käppar I hjulet. Man känner sig så liten. Hur kan små förändringar I mitt arbete påverka den globala marknaden? Det är samma känsla som att återvinna soporna hemma I köket. Varför ska jag när ingen annan…?

Jag är nog inte ensam att känna att en viss apati har infunnit sig. Vad man än ska göra så ska det göras på ett visst sätt. Det är alltid någon annan som bestämmer hur jag ska göra något. Min påverkansmöjlighet finns ju inte eftersom jag inte får! När jag ska få påverka min situation när det alltid är  någon annan som regisserar. Litar vi inte på varandra längre?

Det var inte många år sen som bilar lämnades olåsta. Vi kunde gå ner till affären och lämna huset olåst. Om man tappade plånboken så kunde man hämta den hos polisen. Tryggheten är borta. I alla fall den trygghet som vi hade då! Nu är vi ju tvungna  att hitta tryggheten på ett annat sätt och det genom att anpassa vårt samhälle till det nya samhället. Vi kan inte tvinga någon, vi måste anpassa oss. Det finns nya idéer, nya kulturer och tankesätt. Varför inte plocka ut det positiva ur alla olika delar och gemensamt göra Sverige till den attraktiva del av den nya världen som vi skulle kunna göra? Vi måste lyssna på och lita på varandra!

Hur hänger allt detta ihop? För min egen del har jag en teori om att det inte spelar någon roll om du är hemma, på arbetet, söker arbete, I samhället, hos någon instans någonstans för att hitta just den tryggheten som du behöver. Överallt är det samma människor, samma inställning, samma ”följa strömmen”mentalitet och samma press och stress. Ska något förändras ska det komma direktiv och direktiven kommer från de som bestämmer. Men det som bestäms är ju aldrig bra! Vi klagar och gnäller och frustrationen går ut över de som just för tillfället finns I vår omgivning. Det är griniga kassörskor, elaka chefer, taskiga arbetskamrater, tjatande respektive, lismande försäljare, skvallrande grannkäringar eller vad man nu ska hitta på.

Kan vi inte alla börja dagen med att ta några djupa andetag, titta på himlen och konstatera att ”idag är det väder. Oj, det regnar visst, så jag får nog ta med mig paraplyet idag. Här var det visst hastighetsbegränsning 50, så jag får nog sänka farten. Vad trevligt att dom bygger om den här vägen! Det blir jättebra när dom är klara. Kanon, asfaltsstänk på lacken, nu fick jag en orsak att tvätta bilen. Stackars signalvakt, han måste ha det jobbigt med bilisterna som vill köra, så fort han sänker armen. Jag ska ge honom ett leende när jag åker förbi. Titta, ett övergångsställe! Nu får jag stanna och släppa fram någon och hoppas att dom ler tillbaka. När jag kommer till jobbet ska jag säga godmorgon till alla jag möter och den första som kommer med ett klagomål ska jag bjuda på kaffe och diskutera vad han eller hon har för idéer om hur vi skulle kunna göra för att lösa problemet. Om jag får en uppgift som måste lösas ska jag kontakta alla som är berörda, informera dom om bakgrunden och fråga hur vi tillsammans ska lösa uppgiften. Det måste ju kännas bra om dom alla får möjlighet att påverka sin egen situation och samtidigt veta varför dom behöver göra på ett visst sätt. När uppgiften är löst ska jag berömma alla inblandade för ett väl utfört jobb. Efter det ska jag gå runt lite och vara social för den tiden måste jag kunna hitta I almanackan. Så fort jag ser att någon inte ser glad uts ka jag fråga hur det är. Jag ska fråga vad den personen helst skulle vilja göra just nu. Det kanske räcker med en klapp på axeln och att jag säger ’ jag tycker I alla fall att du gör ett bra jobb, fortsätt med det så ska jag se till att vi lyfter den här frågan på ett eller annat sätt’. När jag har varit runt till alla så ska jag faktiskt ringa min fru och säga att jag älskar henne. Då kanske hon blir glad och gör något glatt för någon på sitt jobb. På lunchen ska jag fråga om mina kollegor vill gå ut och ta en nypa luft. Vi behöver inte promenera, vi kan ju bara vara tysta en stund och lyssna på fåglar. Det borde ju göra att lite lugn kryper på en? På mötet som jag ska på under eftermiddagen tänker jag säga något som inte hör till jobbet, t ex att ”en sån här dag borde man avsluta med att fiska”. Det är alltid någon annan som fiskar som för en liten stund kan koppla bort jobbet och glömma pressen som var inför mötet. Om inte alla har fått sagt sitt på mötet ska jag nog fråga den tyste om dennes åsikt. Eftersom Fritiof är med på mötet så är det ju ganska troligt att det är någon som inte får komma till tals.”

På kvällen när jag ligger med huvudet på kudden kan jag blicka tillbaka på dagen och fundera på om jag gjort någon glad. Det var inga stora saker. Jag försökte bara vara lugn och tänka på min omgivning. Min dag blev bra! Tänk om allas dag kunde vara lika bra. Vilken effekt det skulle kunna få för hela företaget! Tänk om alla arbetsplatser kunde få samma effekt, inom kommuner, landsting och privata företag. Det skulle ju kunna ge effekt på hela Sverige! Företagen skulle få fart på sin ekonomi och staten skulle kunna få in mer pengar. Ekonomin skulle kunna blomstra I hela landet, fler skulle kunna få arbete, barnen skulle kunna få bättre utbildning. Pensionären som försökte hämta sitt paket på fel utlämningsställe skulle få hjälp istället för surt bemötande. Folk skulle inte skilja sig. De nya svenskarna skulle känna sig som svenskar. Allt det och förmodligen lite till, bara för att jag tog med paraplyt istället för att irritera mig på regnet I morse!

Håll dig lugn och se det positiva I varje situation

Le mot din omgivning

Behandla andra som du själv vill bli behandlad

Förklara för andra vad du menar

Fråga vad andra tycker

Låt andra bestämma (iallafall ibland :))

Lita på andra

Utgå från att ingen vill göra fel med flit

Ett ilsket beteende måste inte bemötas ilsket

Följ känslan som du har I magen

Gör något för någon annan varje dag

Glöm prestige

Tro inte att det finns en baktanke med allt som alla gör

Om alla gör en liten sak blir det många saker om alla gör det. Det du, det var inte svårt att räkna ut! Du kan påverka även om du inte tror det!

Tänk att jag bara genom att vara positiv kan förändra världen! Det skulle nästan kunna bli världsfred…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.